Finanserna styr över jobben

Politikerna i finansutskottet utstrålar en tro på att arbetsmarknaden går att reglera med finanspolitik. Den påverkas helt enkelt av faktorer som det går att råda över.

Riksdagens finansutskott sätter ramverket för den ekonomiska politiken. Därmed har utskottet indirekt makt över utvecklingen på arbetsmarknaden. LO-Tidningen pratade med utskottets ledamöter om detta.

Anna Kinberg Batra (M) är ordförande. Trygghet och stabilitet är två ord hon tar till för att beskriva utskottets roll för arbetsmarknaden.

– Grunden är en ekonomi i balans. Då behövs stabila spelregler så att det inte blir ryckigt och osäkert. Då vågar företag anställa.

Tryggt är det i Sverige. Men inte utanför. I den senaste OECD-rapporten beskrivs Sverige som en välmående ö i oroliga vatten.

– Finansutskottet kan hålla koll på ön, men vi ska vara medvetna det oroliga vattnet.

Ledamöterna tvekar inte om att de själva kan vara med och reglera arbetsmarknaden. De nämner ofta regeringen, parterna och näringslivet som de viktigaste påverkarna av arbetsmarknaden. Få nämner omvärlden. Folkpartisten Carl B Hamilton är ett undantag.

– På en global marknad är det de nya kapitalisterna som har kunskap och kompetens. Denna utveckling skärps av utvecklingen i Kina.

Finanspolitikens viktigaste styrmedel är att föra räntepolitik, hålla efterfrågan uppe och se till att finansmarknaden är stabil, anser han.

– Det är helt avgörande att vi inte kör ner i diket och att vi undviker restaureringsprogram.

De flesta i LO-Tidningens enkät är överens om att arbetsmarknadsfrågor är centrala i finansutskottets arbete. Ett undantag är Vänsterpartiets Ulla Andersson. Hon anser tvärtom att arbetsmarknadsfrågorna prioriteras lågt.

– Dels för att man anser att arbetsmarknadsutskottet äger frågorna, och dels för att vi inte har full sysselsättning som överordnat ekonomiskt mål, vilket är förkastligt. Det borde vara ett mål som kompletterar inflationsmålet.

I stället för jobb är det skatt som prioriteras i utskottet, hävdar hon.

– Skatten verkar vara den stora centrala frågan och skattesänkningen lösningen på allt.

Ulla Andersson målar upp en alternativ bild till Anna Kinberg Batras trygghet:

– Politiken har frånträtt sig sitt politiska ansvar. Finansmarknaden har fått ett ansvar den inte ska ha och inte kan ta. Det leder till spekulation och fartblindhet när det behövs minskade inkomstskillnader och ett ökat gemensamt ägande om vi ska få en fungerande finansmarknad.

– Arbetsmarknaden är ingen traditionell fråga i utskottet, säger vice ordföranden Thomas Östros (S). Men sysselsättningsperspektivet ska ändå vara med i alla centrala beslut. Vi socialdemokrater för ofta fram risken med en stigande jämviktsarbetslöshet med stigande räntor som följd.

Han tycker att regeringen för en passiv politik. Men på en punkt verkar han och finansminister Anders Borg överens.

– Vägen till full sysselsättning går inte via hög inflation. Jag vill inte på något sätt att vi överger politiken vi haft i två decennier. Vi ska inte låta priserna sticka i väg.

Som en av få i finansutskottet tar Thomas Östros upp fackföreningar som ekonomiska påverkare av arbetsmarknaden.

– Det behövs en stark fackföreringsrörelse som ser till att vi inte dumpar lönerna för arbete och försätter Sverige på ett sluttande plan mot ett låglöneland.

Research: Amina Djemili