Den nya statliga utredningen om förändrad arbetsrätt går nu ut på remiss. Och studerar man den 750-sidiga utredningen närmare är den faktiskt till och med värre än vad de första larmreaktionerna indikerade.

Skrivningarna öppnar för en ”amerikanisering” av arbetsmarknaden, där den nya gigekonomins förhållande mellan arbetsgivare och anställda har alla möjligheter att ta sig in i äldre, hittills reglerade, traditionella branscher.

Den svenska partsmodellens möjligheter att agera runt regelverket ska enligt förslaget upphävas genom lag.

I stället ska arbetsgivaren kunna göra sig av med personal utan att uppsägningarna, hur suspekta de än är, ska kunna ogiltigförklaras under utredningstiden.

Men, och det är intressant, rätten att ogiltigförklara en uppsägning ska dock finnas kvar om uppsägningen kan tänkas krocka mot andra lagar, som diskrimineringslagstiftningen och föräldraledighetslagen.

Och det här är faktiskt mer oroväckande än vad det i förstone kan tyckas.

Det öppnar för en utveckling som den i USA. De arbetsrättsliga kraven i USA har skjutits i bakgrunden efter fackens kraftiga tillbakagång, från mellan 30–35 procents facklig anslutning på 1950-talet till runt tio procent i dag.

I USA kan en arbetsgivare sparka ut en anställd från en dag till en annan, även om det också i USA ofta leder till en utredning om ifall uppsägningen var riktig.

Men uppsägningen kan bara ogiltigförklaras om arbetsgivaren har brutit mot andra speciallagar, främst diskrimineringslagstiftningen, precis som utredaren vill att det ska vara också i Sverige.

Det här har lett till att det i USA i dag finns en kader av advokater som har specialiserat sig på att bistå uppsagda med råd om hur de ska kunna hävda att de blivit diskriminerade.

Minsta lilla mail, minsta lilla rad i ett sms, allt kan plockas fram för att hävda att uppsägningen är ett fall av diskriminering.

Och har du blivit diskriminerad kan du få mycket höga skadestånd enligt amerikansk lag.

Men om du blir utslängd för att din arbetsgivare är på dåligt humör, efter att du har gått till jobbet varje dag i åratal, det struntar lagen i.

Visserligen kan en ”vanlig”, ickediskriminerande uppsägning bli ogiltigförklarad efter en lång process, men det enda som händer då är att du får tillbaka ditt jobb – och kan bli avskedad nästa dag igen. 

Här vill den svenska utredaren i vissa fall införa ett skadestånd i stället, men grundtanken är densamma.

I ett politiskt perspektiv kan vi Alltså vänta oss samma utveckling som den i USA, det vill säga att delar av det amerikanska arbetarkollektivet drar sig åt höger när lagstiftningen ställer grupp mot grupp, lockade av president Trumps hat mot minoritetsgrupper och skrän om att göra USA stort igen.

Att Centern ställer sig bakom denna politik är knappast överraskande. Det som stör är att Annie Lööf och Centern samtidigt försöker odla myten av att Centern driver en politik som missgynnar Sverigedemokraterna.

Förslaget ger i stället Sverigedemokraterna stöd i deras bild av att den svenska arbetaren står mot andra grupper.

Det är också tydligt att Centerns solitära ställning som fritt politiskt parti nu alltmer monteras ned. Den förändring som partiet inledde under Maud Olofsson, där man gick från lantbruksparti till att lansera sig som företagarnas parti har nu blivit än tydligare genom en stark ideologisk samsyn med arbets-givarorganisationen Svenskt Näringsliv.

Det blir dessutom alltmer uppenbart att Centerns val att lämna Alliansen och i stället stödja en rödgrön regering inte hade någonting med något motstånd mot SD att göra.

Det var i stället ett rent realpolitiskt ställningstagande. Efter januariförhandlingaruna stod det klart att Centern skulle få igenom mycket mer av sin och Svenskt Näringslivs arbetarfientliga politik genom att skriva under januariavtalet än genom att ingå som ett litet stödparti i en högerregering.

Den rödgröna regeringens främsta motdrag måste vara att stänga igen för den uppluckring och amerikanisering av arbetsmarknaden som Centern vill genomföra.