Hur ska Sverige på ett trovärdigt sätt kunna få ner den höga arbetslösheten? Under lång tid, långt före coronakrisen, har långtidsarbetslösheten bitit sig fast.

I början av hösten 2021 är 400 000 människor inskrivna som arbetslösa och nästan hälften av dem är långtidsarbetslösa. 

Drygt 80 procent av såväl arbetslösa som långtidsarbetslösa tillhör grupper som står längst från arbetsmarknaden.

Det är ett allvarligt läge som kräver såväl stor politisk handlingskraft, som förmåga att hitta effektiva verktyg i sysselsättningspolitiken. De sociala konsekvenserna för individer och samhälle riskerar annars att bli än mer omfattande och allvarligare än vad de hittills har varit.

Den stora och avgörande frågan är hur det ska vara möjligt för dessa grupper att få en fast förankring på arbetsmarknaden. Det är häpnadsväckande att denna fråga tidigare inte fått högre prioritet i kampen mot arbetslösheten.

Långsiktig politik nödvändig

Att långsiktigt och uthålligt föra en ekonomisk politik som håller upp efterfrågan i ekonomin är nödvändigt. Inte minst för de mest utsatta grupperna är det viktigt eftersom de sist kan dra nytta av en ökad efterfrågan på arbetskraft.

Men det är bara att konstatera att en uthållig expansiv ekonomisk politik inte är tillräcklig. Det krävs samtidigt stora, omfattande och inte minst riktade insatser inom arbetsmarknads-, utbildnings- och arbetslivspolitiken för att höja kompetensen och anställningsbarheten hos utsatta grupper så att de kan ta de lediga jobben.

Det är ingen enkel uppgift utan kräver långsiktighet och stora satsningar.

Vi pekar i vår bok ”Sysselsättningskoden” på behov att föra en mer aktiv arbetsmarknadspolitik med omfattande resurssatsningar på förmedlingsinsatser, fler handläggare, breddad och utökad arbetsmarknadsutbildning, ökade volymer och förbättrad kvalitet i lönesubventioner och praktik genom införande av handledning och utbildningsinslag.

Det krävs också en ökad offentlig sysselsättning. Vidare krävs ett stopp för det enorma privatiseringsexperiment som pågår, en Arbetsförmedling med verklig närvaro i hela landet och betydligt bättre samordning mellan statlig och kommunal arbetsmarknadspolitik. 

Arbetarrörelsens historiska uppgift att verka för ett samhälle med full sysselsättning, ökad jämlikhet och trygghet på arbetsmarknaden fordrar att kampen för full sysselsättning verkligen omsätts i praktisk politik

Stefan Carlén och Christer Persson

Utbildningspolitik måste rustas upp

Samtidigt behöver utbildningspolitiken rustas upp. Inflödet av arbetslösa med ej avklarad utbildning från grund- och gymnasieskolan behöver minska.

Ett omfattande kompetenslyft för vuxna både på och utanför arbetsmarknaden behöver sjösättas. Vuxenutbildningen behöver fler platser och en bättre samordning med Arbetsmarknadspolitiken, där vi föreslår ett särskilt program för detta.

Vi ser behov av att förverkliga det livslånga lärandet, införa en mer generös studiefinansiering, och ett rejält kunskapslyft riktade i första hand till grupper som har högst grundskola. 

För de mest utsatta grupperna är det nödvändigt att dessa satsningar är uthålliga. Det handlar om kedjor av olika insatser som gradvis flyttar individer närmare jobb eller utbildning. 

Otillräckliga resurser och volymer

Hur svarar politiken upp mot detta? Flera av regeringens aviserade satsningar i höstens budget är förvisso i rätt riktning. Det handlar bland annat som satsningar arbetsmarknadsutbildning, extratjänster, och införande av etableringsjobb.

Även satsningar på ett nytt omställningssystem, kunskapslyft och vuxenutbildning är rätt väg. Men det stora problemet är inte riktningen. Det är snarare att volymerna och resurserna som satsas är otillräckliga för det gigantiska uppdraget att kunna komma tillbaka till full sysselsättning.

Vidare fortsätter oförtrutet det storskaliga privatiseringsexperimentet av Arbetsförmedlingen trots att det inte finns några säkra kunskapsbelägg för att denna omläggning kommer öka kvaliteten och effektiviteten – snarare tvärtom. Inte minst för grupper med svag förankring på arbetsmarknaden. 

Arbetarrörelsens historiska uppgift att verka för ett samhälle med full sysselsättning, ökad jämlikhet och trygghet på arbetsmarknaden fordrar att kampen för full sysselsättning verkligen omsätts i praktisk politik.

Arbetslöshet är ett gigantiskt slöseri med mänskliga resurser.