Höga ersättningar till storföretagens verkställande direktörer har blivit ett allt större samhällsproblem. I 15 år har LO årligen rapporterat om hur inkomsterna utvecklats för samhällets toppar. Det är därför synnerligen allvarligt för LO-förbunden att medlemmar och allmänhet uppfattat att Wanja Lundby-Wedin i AMF: s styrelse inte agerat i enlighet med LO:s uppfattning och vad hon i tal och skrift framfört.

Men vad hände egentligen? AMF:s bolagsstämma beslöt i november 2003 att tillsätta en ersättningskommitté, som skulle besluta om villkor för den verkställande direktören Christer Elmehagen.

I denna beslutande kommitté tillsatte LO sin avtalssekreterare Erland Olausson, som är en av landets främsta arbetsrättsjurister och under många år var chef för LO:s Rättskydd.

God tro
Lundby-Wedin hade därför anledning att tro att Elmehagens villkor skulle bestämmas på ett för LO rimligt och professionellt sätt. Ansvaret att så inte blivit fallet ligger givetvis på ersättningskommittén. I första hand dess ordförande Göran Tunhammar, men också Erland Olauson som uppenbarligen inte bevakat att kommitténs beslut tillräckligt tydligt kommit fram i pensionsavtalet alternativt inte genomförts i enlighet med beslutet.

Lundby-Wedin har liksom Urban Bäckström i AMF:s styrelse ifrågasatt varför Elmehagens pensionsinbetalningar under 30 månader var flera gånger högre än hans lön och fått svaret av styrelsens ordförande Göran Tunhammar att bolaget betalat in för lite pengar tidigare.

Många bolag skjuter på pensionsinbetalningar och det var därför inte anmärkningsvärt att Lundby-Wedin och den övriga styrelsen accepterade Tunhammars förklaring.

Respekt
Nu var det dock inte som Tunhammar sa och därför blev Elmehagens pensionsinbetalningar alldeles för höga.

Att Lundby-Wedin inte insåg att Tunhammar – avsiktligt eller mer sannolikt vilseledd av Elmehagen – lämnade styrelsen felaktig information och att LO:s representant i ersättningskommittén trots sin stora juridiska kompetens i detta fall inte agerat professionellt är ett faktum. Men är detta skäl nog att hon ska lämna sitt uppdrag? Det ansåg inte LO-förbundens ordförande och det tycker jag att de ska respekteras för.

En helt annan sak är att många fackliga och politiska ledare, såsom LO:s ordförande, har och har haft för många uppdrag. Här kommer AMF-skandalen att bli en påminnelse om allas vår begränsning, och en varning inför framtiden.

Claes Hellgren
Tidigare förbundssekreterare, Pappers