Varför ska jag sjunga nationalsången?

23 augusti

Sista ordet. Att sjunga för ett land, att bära dess flagga, att vilja dö en tidig martyrdöd, det förutsätter att man tillåtits bli en del av nationen på samma villkor som resten av befolkningen, skriver Duraid al-Khamisi.

Huset, utsikten och tomheten

17 juni

Sista ordet. Lennart Lundquist skriver om hur semesterlivet kan bli på en exklusiv ö.

Inte alltid en könskamp

6 maj

Sista ordet. Om vi vill gå i bräschen för att utmana stereotypa könsroller så låt oss börja själva. I stället för att skicka sonen till förskolan i klänning, låt pappa gå till jobbet med detsamma (i de fall där det finns en pappa), skriver Daniel Lehto.

När journalistik är som bäst

29 april

Sista ordet. Susanna Alakoski minns sina besök på Island i kölvattnet av Panamaläckan.

Det handlar om möten

22 april

Sista ordet. Hösten 2015 var nog inte så jobbigt för oss. Inte om vi jämför med hur det var för dem som tvingats fly. I stället väljer jag att minnas möten och godhet, skriver Torun Carrfors.

Två dagars belöning

15 april

Sista ordet. Jag vet de som sett fram mot den eviga ledigheten, pensioneringen, och som hade trott att den skulle bli en enda lång räcka av underbara lördagar. Och så blev det något helt annat när de fem arbetsdagarna försvann, skriver Lennart Lundquist.

Jag är inte rädd för döden

8 april

Krönika. Jag får ibland frågan om jag inte blir van vid döden, då jag jobbar med det jag gör. Jag ställer mig lika frågande varje gång. Van? skriver Daniel Lehto.

Att vara den som inte är med

1 april

Sista ordet. Susanna Alakoski skriver om livet som allergiker. Att vara välkommen, men att ändå aldrig kunna delta.

Fler förtjänar galor

18 mars

Sista ordet. Jag skulle önska att arbetare också fick TV-sända galor där det delades ut priser och där statsministern satt i publiken och applåderade åt talen, skriver Torun Carrfors.

Livet för inte så länge sedan

11 mars

Sista ordet. Släktforskningen tillsammans med Ivar Lo-Johansons memoarers första del, ”Pubertet” visar hur man som jordbruksarbetare lyckades försörja en väldigt stor familj, skriver Lennart Lundquist.