Efter Margaret Thatcher död tävlar nu världens ledare om att hylla Storbritanniens tidigare premiärminister.

I raka och öppna ordalag om hon setts som bundsförvant, i mer inlindade och formella fraser om hon ansågs vara en motståndare.

Det är kutym efter en statsregents död och säger inte mycket, inte heller vår egen statsminister Fredrik Reinfeldts ord om att Thatcher fungerat som en ”inspirationskälla”

Centerledaren Annie Lööf har tidigare beskrivit Thatcher som en ”förebild”, och Lööfs hyllning torde därmed vara mer personlig och djupare grundad än de artighetsfraser som nu levereras av världens ledare.

Vad sa då Margaret Thatcher själv om sina medmänniskor? Augusto Pinochet, den man som såg till att floden i Santiago de Chile varje morgon efter militärkuppen 1973 fylldes av alltfler lik av de unga människor som militären hade avrättat under natten, denne fascismens blodsbesudlade man som lät tortera och avrätta sina meningsmotståndare i Chile, benämnde Margaret Thatcher som en ”trevlig man” som hon gärna bjöd på eftermiddagste.

Kritiskt var hon i stället mot den man som blev det nya Sydafrikas förste president, Nelson Mandela, som hon i vredesutbrott kallade ”terrorist”.

För många fackliga aktivister, både i Storbritannien och i Sverige var hon dock mest känd för sin nitiska kamp för att krossa de engelska fackföreningarna.

Med den omfattande kamp mot facken som hon drev, med sänkta löner, tusentals uppsagda statligt anställda, kraftigt nedmonterade välfärdssystem, nya antifacklig lagar och med handfast polishjälp under våldsamma sammandrabbningar med strejkande arbetare, blev resultatet omfattande.

Många engelska fack slogs i spillror och har aldrig återhämtat sig.

När den borgerliga alliansen kom till makten i Sverige gick diskussionerna på Arbetets föregångare, dåvarande LO-tidningens, redaktion. Kunde vi skriva en artikel där reportern drog fram likheterna i antifackligt arbete. ”Då Thatcher, nu alliansen”.

Men någon sådan artikel blev aldrig skriven. Skillnaderna var för stora. Trots alla utspel mot fackliga organisationer, trots nedskärningar, lönepress och uttalanden från vår egen regerings representanter om att arbetslösa måste lära sig duscha och komma upp på morgnarna, så har alliansen långt kvar till att nå upp till Margaret Thatchers metoder, cynism och antifackliga patos.

Margaret Thatcher ska ha varit en utmärkt värdinna för diktatorn Augusto Pinochet och övriga utvalda som hon bjöd på eftermiddagste även långt efter sin politiskt aktiva period.

Men hennes inställning till de delar av väljarkåren som levde i utsatthet och som kämpade för att få tillvaron att gå ihop trots allt mindre resurser, fortsatte livet ut att präglas av överhetens och maktens arrogans.