– Som regissör undersöker jag om man kan gå till teatern och söka upp sorgen, säger Suzanne Osten, när hon bjuder på en öppen visning av en scen ur Falla ur tiden, som spelas på Elverket i Stockholm.

Åtta personers kroppsliga sorg över var sitt förlorat barn dundrar och skakar fram från scenen. ”Hur ska jag kunna gå vidare till september när han är kvar i augusti”, säger en av dem.

Det är krävande teater; en sorgeritual enligt regissören. Tung visar sig också Sebastian Hartmans Huset vid nattens ände vara (vid samma tjuvkikning), där Bergmans liv och diktade gestalter möts – med häftig scenografi och livefilmning.

Tips: För den som i likhet med kvinnan bredvid mig vill undvika för mycket ”Bergmanångest”– gå vidare till notisen härintill.