Idag, fredag den 9 oktober, har jag jobbat min sista dag innan det är dags för semester följt av föräldraledighet. Tidigare har jag alltid tänkt att det verkar skönt att vara föräldraledig och på så sätt få ett slags betalt friår att fundera över och ägna sig åt annat än det som pågått i det vanliga ekorrhjulet under drygt 15 års tid.

Men nu när det verkligen närmar sig börjar de tomma månaderna i kalendern snarare se hotfullt innehållslösa ut. Vem är jag utan jobbet? Förhoppningsvis uteblir den existentiella krisen och det lilla livet känns fullt tillräckligt.

Hur det än blir med det träder kollegan Charlotta Kåks Röshammar in som vikarierande kulturredaktör. Det känns tryggt. Vi ses igen 2016!