Poeten och musikern Mattias Alkberg intervjuades av Dagens Nyheter i helgen. Det är ett intressant samtal med journalisten Matilda Gustavsson om Norrlands brain drain (de utbildade flyttar), hälsohetsen och kreativiteten.

Framför allt slås jag av hans mod.

Alkberg vågar berätta om sina skamfulla – och djupt mänskliga – tillkortakommanden. Att han opererat sin skelögdhet på grund av fåfänga, att han tar selfies varje dag för att öva på att se sig själv.

Han blottar att han är så pank att han aldrig kunnat ta med de fem barnen på semester.

Drömmen är att kunna vara så pass stadd vid kassa att familjen kan ”köpa juice ibland”. Intervjun säger något om hur Sverige tar hand om sina konstnärer. Och det är inte vackert.