Det blev lite liv i de sociala medierna förra veckan. Ändå tyckte vi att vår text om hur en fackligt aktiv person kan bli chef var relativt oskyldig.

Ibland blir man som chefredaktör förvånad över vilka texter som upprör och väcker reaktioner.

På Twitter hette det bland annat: ”Nu går skam på torra land.”

Och på Facebook talades det om att detta väl ändå måste vara satir? Kommentarerna handlade om gula fack och svartfötter.

Jag har svårt att förstå upprördheten. Utgångspunkten verkar vara minst sagt svartvit.

Alla arbetsplatser präglas givetvis inte av stenhårda motsättningar mellan parterna. Det finns arbetsgivare och fack som samverkar i god anda – bråkar ibland, tycker olika ibland men ändå respekterar varandra.

Givetvis finns det också representanter för arbetsgivarsidan med helt normala, goda värderingar. Kan till och med finnas en facklig representant som inte är så trevlig.

Varför är det så farligt att Arbetet skriver om vad som kan göra fackliga till bra chefer? Vilket budskap ska vi annars föra fram: Facklig? Bliv vid din läst!

Den här veckan går Charlotta Kåks Röshammar vidare och har träffat Harry Rantakyrö, en gammal gruvkämpe som bytte sida. Han försöker leva upp till de krav han själv ställde som facklig. Svårare än så behöver det inte vara.

Nu stundar vinter-OS. Förlagt till ­snöfatti­ga Sotji. Men skandalerna kring årets OS handlar inte om bristen på snö, flerdubblade kostnader eller ens att public service missade sändningsrätten.

Det värsta är misshandeln av de gästarbetare som är alldeles nödvändiga för att vi ska kunna njuta av idrottsmänniskornas kamp.

Obetalda löner, omänskligt långa arbetsdagar och dödsfall. Mårten Martos Nilsson skriver om skandalernas OS i veckans Arbetet.

Uppdrag Granskning handlade i veckan om de vidriga villkoren för arbetarna i Sotji. Få som känner Putins Ryssland är förvånade.

Världsberömde schacklegenden och numera oppositionspolitikern Garri Kasparov säger i programmet att problemen var att vänta:

– Det här är den typiska situationen i Putins Ryssland. Arbetarna har använts som slavar. För att öka vinsterna för företagen, som vi vet ofta är ledda av Putins vänner.

Vilken världsfrånvänd syn har olympiska kommittén som väljer Ryssland som värd för detta ”förbrödrande” idrottsspel?