Fackförbunden har kämpat för nollvision i flera år. Få säger emot. Men samtidigt har Arbetsmiljöverkets anslag minskat. Skyddsombud utbildas inte längre. Stress och press ökar, vilket bidrar till snabba och felaktiga beslut i riskyrken.

Veckans Arbetet handlar om arbetsmiljö.

Under årets första nio månader dog fler människor än under hela 2013. Och då är ryggmärgsreflexens kommentar: Ja, men fler är väl i arbete? (Så då har väl siffrorna egentligen inte ökat?)

Som om procentenheten är acceptabel och nog i sig.

Men: Färre är färre. Fler är fler. Eller?

Det är inte okej att en viss procent av arbetskraften går åt. Varje dödsfall är ett för mycket. Vi kan inte trösta änkemän, änkor och barn med att din döda anhöriga är en del av procenten.

Överför resonemanget om procent och andel och fler i arbetet till flygbranschen. Skulle aldrig tolereras. Ja, ja, vi hade åtta fler krascher/nedskjutningar förra året – men fler flög ju.

Nej, där gäller nollvisionen. Och antalet döda i flygresor minskar stadigt.

Det är extremt stötande och djupt omoraliskt att människor fortfarande förolyckas i jobbet.

Dessutom utreds inte olyckorna ordentligt.

Kriminalpolisen i Västra Götaland tar arbets­miljöbrotten på allvar. Det är som ett avsnitt av CSI – men det är på allvar – att läsa om den specialutrustade bil som enheten för miljö- och arbetsmiljöbrott har till sitt förfogande: skrivbord och säten för förhör, en kylbox för bevismaterial, draglådor med sjukvårdsväska, avspärrningsband, hjälmar och skyddsvästar. Där någonstans måste arbetet mot olyckor börja – eller ta vid. Att samhället tar dem på allvar. Inte betraktar dödsfallen som ”olycksfall i arbetet” det vill säga, något arbetare får räkna med i livet.

Arbetets reporter Mats Pejer har varit i Örnsköldsvik och pratat med busschaufförer som jobbar för Nobina. De pressas. Långa pass, stress, irriterade passagerare. Sjukskrivningarna ökar och nu anmäls Nobina till Arbetsmiljöverket.

Eva Backman har sagt upp sig. Efter 16 år bakom ratten. Hon ersätts förmodligen av yngre, piggare (?) arbetskraft.

Frågan är: hur värderas människor? Hur betalas erfarenhet, vilja, lust och kunskap? Med hårdare krav, stress och ignorans?