Erykah Badu live på festivalen Way Out West i Slottsskogen i Göteborg.
 

Den 6 juni 1987 står tusentals regnblöta kroppar tätt packade på Eriksbergsvarvet i Göteborg. Ett gungande människohav som hyllar U2. 

Bonos röst seglar över oss, förenar och ger kraft att dansa efter timmar av väntande. En hänryckt folkmassa, alla med blicken vänd åt samma håll.

Vid sådana tillfällen går tankarna lätt till Adolf Hitler.

Många år tidigare, en kylslagen novemberkväll 1905, såg den då 16-årige Adolf Hitler Wagners opera Reinzi, den siste tribunen.

Efter föreställningen var hans ögon febriga av upphetsning. Hitler ville vara som Reinzi i operan. Han ville vara mannen som kom från enkla förhållanden men lyckades ta sig upp, ena folket och rädda sitt Rom från aristokratins tyranni.

För mannen som sedermera inledde förintelsen och startade ett världskrig var denna konsert ett oförglömligt ögonblick.

– Det var då det började! sa han drygt 30 år senare.

Musik påverkar människor.

 

Hanterar tankeflödet
Hitlers musikupplevelse skildras i historiken Bengt Liljegrens bok Adolf Hitler. När Hitler som ung lyssnade på Wagners musik ville han göra det tyska riket stort.

Även om Wagner knappast kan anklagas för att ha skuld till de illdåd som senare följde är det otvivelaktigt så att musik är ett av våra verktyg för att hantera tankeflödet.

Vi älskar, hatar, dansar, gråter till musik. Melodier hakar sig fast och textfraser sitter kvar årtionden efter att vi spelat sönder skivan.

Plötsligt en måndagsförmiddag klockan elva nynnar man till:

– Watcha, watcha, watcha waaant … haa … and were do you get your information from … haaaa.

Förvirrade blickar från omgivningen. Frasen sitter där i pannloben och vill bara ut, som ett könsord från en tourettesjuk människa.

– Watcha, watcha, watcha waaant!

Tolkningen det viktiga
Lars Lilliestam är professor i musikvetenskap på Göteborgs universitet. Tillsammans med en kollega jobbar han med ett stort forskningsprojekt där 42 människor mellan 20 och 93 år har djupintervjuats om sitt förhållande till musik.

Frågan är vad musiken gör med oss?

Och det är oroande. Särskilt med tanke på Hitlers ord om att allt började med Wagner. Det går inte heller att låta bli att fundera över tillståndet i vår egen nation.

Helen Sjöholm röstades in på Svensktoppen med ”Du är min man” – och stannade kvar i 278 veckor.

Men enligt Lars Lilliestam så finns det ingen enkel förklaring till hur musik formar vare sig samhällen eller personer.

– En låt kan gå in genom ett öra och ut genom ett annat hos en människa, men den kan träffa något väldigt djup hos en annan, säger han.

Det är med andra ordet inte budskapet som är det viktiga, utan hur vi tolkar musiken.

Som där på Eriksbergsvarvet då jag med extra eftertryck sjöng med i strofen ”I can’t belive the news today, oh I can’t close my eyes and make it go away”.

Kanske inbillar jag mig, men så här i efterhand tyckte jag att tjejen framför mig, hon med blont svallande hår, i stället valde att koncentrera sig på refrängen: ”Sunday, Bloody Sunday”.

Vi är alla olika.

FAKTA / Maktens örongodis

  • Barack Obama lyssnar helst på Bob Dylan, John Coltrane, Miles Davies.
  • Margaret Thatchers favoritlåt: Vad tar ni för valpen där i fönstret?
  • Wanja Lundby-Wedins hobby: Sjunga i kör.
  • Fredrik Reinfeldt lyssnar på Magnus Uggla, Da Buzz och dansar gärna till Ebba Grön.
  • Maria Wetterstrand får energi av Life on Mars med David Bowie plus Öppna upp ditt fönster med Lisa Ekdahl.
  • Carl Bildt sjöng hellre än bra Fyra Bugg & En Coca-Cola i tv 1987.
  • Bill Clinton och Alf Svensson är två politiker som båda vet hur en saxofon ska hanteras.

Källor: tidigare uttalanden i medier