Kära Stefan Fölster!

Thoerniroerelse_1341
11 oktober

Kristina Mattsson utformar sin recension av Håkan Thörns bok Stad i rörelse – stadsomvandlingen och striderna om Haga och Christiania som ett brev till den borgerlige samhällsdebattören Stefan Fölster. Hon skriver:


”Det skulle ge dig en annan bild av vad en stad är och skulle kunna bli. Nämligen ett livsrum för människor. Inte i första hand ett utrymme för handel och för en ständig uppgradering av boendet för lånade pengar.”


Efter kolonialismen

kolonialismKolonialismen var ett system för att med kulturella och ideologiska medel ge Europa och USA ekonomiskt världsherravälde. Men nu går den perioden mot sitt slut, hävdade kulturteoretikern Walter Mignolo vid en föreläsning i Stockholm i förra veckan. I och med att världens stora ekonomier börjat samarbeta direkt med varandra har de gamla stormakterna hamnat på efterkälken och i skuggan. Medan Europa ännu domineras av nyliberalismen strävar BRICS-länderna mot totalkapitalism där staten bara har en hjälpfunktion, hävdade Mignolo, och det är den utvecklingen som driver vad han kallar ”avvästernisering”. Vi har alltså att förhålla oss till en helt ny världsordning.

För Stockholmsbor
och -nördar

Jonathan Lindström: Stockholm, din och farmors farmors stad (Stockholmia).
30 april

Ibland kommer det ut böcker samtidigt som kompletterar varann. För att fira Stockholms kommunfullmäktiges hundrafemtioårsdag har Jonathan Lindström, gjort en bilderbok för alla åldrar, Stockholm, din och farmors farmors stad, som med fördel kan läsas tillsammans med Anne-Marie Lindgrens Den tidiga arbetarrörelsens historia i Stockholm.


Veckans fackbok: Förortshat

Johanna Langhorst: Förortshat (Ordfront)

Johanna Langhorst: Förortshat (Ordfront)

0666loggaJohanna Langhorst försvarar förorten: lägenhetshus runt ett bilfritt centrum ger ett gott liv av solidaritet och samarbete. Det dåliga ryktet beror på mytbildning från medelklassen, men har fått enorma konsekvenser i form av snedvriden nyhetsrapportering och nedmontering av samhällsservicen. Det är med andra ord inte arkitekturen det är fel på, utan ojämlikheten. Boken är en riktig tankeställare som inte blundar för problem: hennes egen familj blev tvungen att flytta bort från Tensta efter erfarenheter av våld – men ser dem som tillfälliga och väldigt möjliga att lösa. Medan den verkliga segregationen finns i de etniskt homogena medel- och överklassområdena.

Om avdelningen ”samhällsgeografi”

Ojämlikheten i samhället får allt mer geografiska konsekvenser. Vissa har orimligt med pengar och kan kapa åt sig de mest attraktiva områdena. Andra har fast inkomst och kan därför hyra kapital för att köpa sig ett boende. Resten får flytta nån annanstans, i värsta fall till miljöer där samhällsservicen går på sparlåga, vilket ger allmänt förfall. Under rubriken ”Samhällsgeografi” samlar Kulturen vittnesmål om dessa processer. För ingenstans blir ojämlikheten mer tydlig än i frågan om var och hur folk bor, i Sverige och i resten av världen. Kartan är ett diagram. Och de berättelser som finns kring ojämlikheten borde kunna samlas till en välriktad anklagelse.

Allt är tävling,
allt är konkurrens

BALKONGER
15 februari

Maria Hamberg funderar över bostadsspekulation och lycka utifrån Aravind Adigas kollektivroman om bostadsrättsägarna i ett sjuvåningshus i Mumbai: Den siste mannen i tornet. Hon kommer även in på Nina Björk, Edward Hopper och Andy Warhol.


Här målar och skriver man för en känsla

NSK_LIPSK_LOGO
15 februari

Tysklandskännaren Björn Cederberg beskriver hur Leipzig är på väg att överta det allt burgnare Berlins roll som kulturellt centrum. Här finns billigt boende, tomma lokaler och en kvardröjande behagfull DDR-stämning.


Foto: Darryl Dyck / Scanpix (detalj)

Urfolkens rätt och
exploateringen av naturen

8 februari

Ellen Albertsdóttir uppmärksammar en trend där urfolkens krav på rättvisa sammanfaller med miljökampen för t ex bevarandet av rena vattendrag. I Kanada finns rörelsen "Idle no more", medan Sverige har bland världens generösaste villkor för prospekterande gruvbolag.


”Mobiliseringsformer under sociala och politiska förhållanden som präglas av ofrihet”

En fascinerande liten bok är Vardagslivets politik av sociologen Asef Bayat. Han kan jättemycket om Egypten och Iran och beskriver hur det spontana motståndet ser ut och känns igen av de deltagande, utan att de därför behöver bygga en organisation (som snabbt skulle spåras upp och slås ner med våld). Det handlar t ex om strategier för hur kvinnor förhåller sig till tvånget att bära hijab eller på andra sätt envetet vinner tillträde till sektorer som är stängda för andra än män. Han har också i en annan av bokens uppsatser en inkännande beskrivning av hur de fattigaste erövrar tillgång till samhällets infrastrukturer genom ”tyst intrång”. Boken fulländas av en rik intervju med Leila Brännström, som också stått för urvalet. Det enda som tynger ner framställningen är Bayats förkärlek för att strö in fakta av de mest skilda slag som dekoration utan att de tillför särskilt mycket till hans införstådda analys av gester och platser. Teheran verkar vara ett mycket märkligt ställe på jorden.

En bok om Norrland

Zara och Johnny Hallman i byn Valvträsk slogs för att rädda den 120-åriga tallskogen i byns omgivningar.  De misslyckades. Det statliga skogsbolaget Sveaskog avverkade. Samma stat som redan på 1990-talet lagstiftade om att miljömålen ska väga lika tungt som produktionsmålen i skogsbruket.

Kulturjournalisten Po Tidholm är upprörd över hur Norrland används som råvarubank utan att det längre ger vare sig jobb eller lokala skatteinkomster tillbaka. På det sättet är han en typisk norrländsk man.

Samtidigt markerar han sitt betraktande utanförskap genom att i titeln på sin essäsamling bunta ihop Sverige norr om Dalälven med stockholmsepitetet Norrland. Han skriver att han gör så för att alla norrlänningar är grannar i svårmodet. Själv hänger Po Tidholm emellan. Trots uppväxten i Hälsingland blev han som ung genast igenkänd och välkomnad på de stora kulturredaktionerna. Orsaken var börd. Som son till kulturradikala grönavågenföräldrar stod dörren öppen. Det är sånt som vi skribenter från mer obemärkta bakgrunder hänger upp oss på, men sedan dess har han klarat sig på egna skrivarmeriter. Hans essäer och reportage har sin norrländska utgångspunkt gemensamt, men från det lokala nystar han brett och med fantasi.  Hans samlade texter ger mig lust att åter ge mig norrut mot älvdalarna och vidderna och på vägen passera hans kök och höra historier berättas.  För varje text är en bra berättelse och ofta fler i en.

Hans texter handlar om allt. Smör, Ljusnans färd från havet tillbaka till källan, om samekulturens band långt in i förorterna och hur det leder till global jeansbranding. Han skriver om friheten i att leva under reklambudskapens radar, det som inträffar när ens grannar är för få, för fattiga och för gamla för att väcka kapitalismens uppmärksamhet och om hur männen förändrades när terapeuten kom till Skogshögskolan.

Boken är vackert formgiven av Carl Anders Skoglund. Det jag saknar är Po Tidholms omfattande musikjournalistik. Boken kunde också vara mer omsorgsfullt redigerad.  Formuleringar kommer igen för tätt, avsomnade Glesbygdsverket omtalas som att det fortfarande existerade och sedan länge försvunna politiker talar.

Kristina Mattsson