fredag 25 maj 2012
Munchs berömda tavla sälja för 107 miljoner dollar medan auktionsfirman befinner sig i konflikt med facket och med konstvärlden efter att ha permitterat en hel yrkesgrupp och ersatt med tillfälligt anställda: de som bär omkring konstverken i samband med försäljningen. Här finns en länk till en internationell namninsamling som man kan skriva på.
… av att syssla med nåt slags barnteckningar. Andra dar får man läsa nånting som nån annan skrivit som verkligen griper in i ens förståelse av världen, till exempel Ingo Schulzes artikel i Göteborgsposten härförleden om hur samtiden får honom att återuppleva Östtyskland. Det är verkligen upp och ner i samhällskritik- och kulturbranschen, en pendling mellan meningslöshet och meningsfullhet. Men det enda oacceptabla läget på den kurvan är liknöjdheten, accepterandet av vad man råkar matas med. Så länge man våndas och hoppas och blir besviken är man i alla fall bevisligen vid liv och en gul sol lyser uppe i övre vänstra hörnet.
… och dricks är så undermåligt att det är fel att kalla det för öl. Ett slags soppa av halvjäst stärkelse, örter och vatten. Råvaror av billigaste slag och processen har inte fått gå fullt ut. Ungefär som en bok som publiceras i halvfärdigt skick därför att marknaden så kräver, men borde ha strukits ner med två tredjedelar minst, och omarbetats. Sånt där är inte bra att bälga i sig. Matsmältningen börjar ju redan vid tillagningen, och nåt liknande gäller för skrivandet/läsandet. Därför minskar jag numera på kvantiteterna och går upp i pris i stället, prioriterar produkter från småförlag och mikrobryggerier och ger dem den tid de behöver.
… i taxibranschen; utklädda till hederliga bolag ruinerar de sina kunder med extrema priser per minut och per kilometer. De känns igen på jämförpriset i gult på bakre sidorutan – och saknar bilen en sån dekal är det en äkta skummis. Jämförpriset bör aldrig överstiga 350 kr (ej att förväxla med det fasta priset till närmaste flygplats).
Ändå fortsätter folk att gå på bluffen; av okunskap eller därför att nånting annat gör en så upprörd att man glömmer bort att koppla på det kritiska sinnelaget och leta efter dekalen. Besinning rekommenderas, jämt. Ett kort inpass av eftertanke besparar en mycket besvär längre fram. Och utrotar på sikt rovdjuren.
KONST. KULTURPOLITIK. John Swedenmark åker till Tensta Konsthall, beundrar denna kub bestående av kuber, ett verk av Tommy Stöckel ur det pågående projektet Abstract Possible, som bland annat handlar om kapitalismens allestädesnärvaro – också inom konsten. Ja kanske i extremt hög grad inom konsten...
Problemet är inte bara hur mycket pengar som anslås till kulturen. Problemet i dag är att kulturen har blivit marknadutsatt på alla plan, in i sitt innersta, och att förhandlingarna med offentliga myndigheter alltmer blir den plats där denna marknadsanpassning äger rum (även om kanske motståndet fortgår i de verk som presenteras). Det har skett en förändring under de senaste åren och det ville inte gubbarna låtsas om, för de är kvar i den gamla välviljan.
John Swedenmark kommenterar en debatt mellan kulturvänster och kulturhöger på Teater Brunnsgatan 4, sponsrad av Timbro (debatten alltså, inte kulturredaktörn).
Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt har alltid nära till krokodiltårarna. Det är en del av hennes managementstil. I en artikel i Svenska Dagbladet, apropå en kulturpolitisk betraktelse av poeten Ulf Eriksson, undrar hon vad hon har gjort för fel. Kulturen har ju fått mer pengar!
Felet är, skulle jag vilja säga, en stenhård kommersialisering av kulturen så att den förvandlas till en vara bland andra varor, lättillgänglig för medelklasslivspusslare. Målet är att göra säljbarheten både till mål och till estetisk norm. Det som många vill ha är bra.
Och att tänka så är motsatsen till kulturpolitik. Ett hån mot folkbildningstraditionen. Det är att sätta bocken till trädgårdsmästare.
John Swedenmark
I brist på kulturpolitisk diskussion överhuvudtaget författade jag ett par rader som gör nedslag i det allmänna läget och föreslår en satsning på kritiker och folkbildare som kan öka de konstnärliga verksamheternas status och få dem att bli mer tagna på allvar.
Det är mer ett diskussionsinlägg än den slutgiltiga heltäckande sanningen
Prenumerera på uppdateringar från Kulturpolitik med RSS
Nyskriven novell om hur man blåser bemanningsanställda i åkeribranschen, med illustration av Helena Bergendahl. Läs den här!
Till Kulturens förstasida
Artiklar och bilder är skyddade enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är förbjuden. Citera oss gärna men ange källan.
