Bengt Eriksson presenterar Dennis Lehane och i synnerhet den nyutkomna Nattens nåd:

Dennis Lehanes tills vidare tvåbenta historiska trilogi är uppbyggd kring den irländska polisfamiljen Coughlin i Boston. Det gör det möjligt för Lehane att ur ett historiskt samhällsperspektiv skildra det som amerikansk krimi ofta handlar om: den smala gränsen mellan brott och kriminalitet å ena sidan; stiftande och upprätthållande av lag och ordning å den andra. 

På vilken sida står polisen, som kollektiv och individ? Vilkas poliskår är polisen? Solidariserar sig polisen uppåt eller nedåt – eller med sig själv?

Läs fler artiklar om Krimi av Bengt Eriksson!

Död i skugga är den starkaste, mest gripande och drabbande kriminalroman som Anne Holt skrivit på länge och ett utmärkt exempel på hur effektiv kombinationen av krimi och samhällsroman kan bli, tycker Bengt Eriksson. Läs fler av hans Krimiartiklar genom att klicka här!

Bengt Eriksson hänförs av en finsk krimi ”på den smala, dallrande gränsen mellan overkligt och verkligt, troligt och otroligt, påhitt och sanning”.

”Det är tonen. Det är också berättelsen. Och framför allt sättet att berätta: den bordunton som Tuomainen skapar genom sitt sätt att skriva. Den kvarklingande ton som genast uppstår på romanens första sida och fortsätter att höras, ljuda och klinga också efter att jag läst sista sidan.”

Gudar och odjur(utgiven av Minotaur i översättning av Boel Unnerstad) är Denise Minas tredje polis- och gangsterroman om Alex Morrow, kriminalinspektör, och hennes halvbror, Danny McGrath, lokal gangsterledare, i Glasgow.

Så väljer jag att läsa romanen: som en berättelse från två håll, en skildring av gott och ont. Eller snarare godare och ont. Inte i svartvitt, inte som två motpoler, det ena utesluter inte det andra.

T ex kan gränsen mellan gott och ont inte dras mellan poliskåren och förbrytarna. Förstås, bör tilläggas. Samma tema återkommer ju i många kriminalromaner.

Den kvinnliga huvudpersonen, alltså polisen Alex Morrow, är nervig, liksom huvudpersonerna varit i Denise Minas tidigare krimiserier. Nervigheten smittar också av sig på berättelsen, på sättet att skriva, själva berättandet. Ingen jag-berättare men ändå blir det som om Gudar och odjur skrivits av eller snarare genom Alex Morrow.

Berättelsen hoppar och kränger – än hit och än dit och tillbaka – mellan de olika romanpersonerna. Denise Mina berättar historien – och ibland antyder hon bara – ur olika personers perspektiv. Resultatet blir som en flerdimensionell målning av Glasgow.

Läs hela Bengt Erikssons Krimitext.

Och de föregående bidragen i Krimi-bevakningen.

Det finns ett litterärt gränsområde där kriminal- möter annan skönlitteratur och skönlitteratur blir krimi. Ett spänningsfält – om ordet ursäktas – där varken kritiker eller andra läsare kan avgöra om romanen är en deckare eller ens krimi eller vilken sorts skönlitteratur.

Kommer Colombes granne att finnas bland de fem titlar som Svenska Deckarakademin nominerar till priset för årets bästa till svenska översatta kriminalroman? Kanske, kanske inte. Men boken kommer väl i alla fall att finnas med i Deckarakademins lista över 2012 års utgivning av översatta kriminalromaner? Samma svar igen.

Själv då, tycker jag att det är en kriminalroman eller för att använda smeknamnet deckare? Det beror ju lite på hur man definierar kriminal- och deckargenren. Men visst, det tycker jag nog. Och en krimi är det väl i alla fall? Absolut!

Bengt Eriksson

Läs mer om Colombes granne!

Läs övriga artiklar i serien Krimi!

Katarina Wennstam anstränger sig. Ja, verkligen. Hon jobbar vidare. Och vidare. Hon har gett sig den på att det ska gå. Det måste gå! Samhället ska in i kriminalromanen. Budskapet ska vara en del av kriminalberättelsen. Inte bredvid varann, inte var för sig; de måste bli ett.

Läs hela Bengt Erikssons resonemang
utifrån den nya boken!

Läs alla artiklar under rubriken Krimi!

Att kräva att en krimiförfattare ska skriva något annat och mer (underförstått: bättre) än krimi är som att kritisera en bluesgitarrist för att spela samma gamla ackord. Finns det inte fler harmonier?

Åsa Larsson hade kunnat skriva en skönlitterär roman med ytterligare ett par hundra sidor och placerat en kriminalgåta i den, så gör ju en del andra författare.

Men som sagt: Varför? Hon behöver inte. Inte alls.

Läs hela Bengt Erikssons
viktiga fundering!

Läs fler artiklar i serien Krimi!