Ambitionen är att nämna den politiska och samhällsvetenskapliga litteratur som utkommer i Sverige, inklusive tidskrifter och nätsajter.

Aktivism i teori och praktik

16 oktober

Ny bok Pussy Riot-medlemmen Nadezhda Tolokonnikova och filosofen Slavoj Žižek fick kontakt när hon plågades i ett arbetsläger i Sibirien som straff för ”huliganism”. Den udda duon började brevväxla och skriver till varandra om filosofi, aktivism och behovet av mer demokrati.

Kärlek i höstfärger

2 oktober

Litteratur Klas Östergren har skrivit en väldigt vacker kärlekshistoria, en sådan som blir hängande i luften, skriver Andres Lokko i sin recension av nya boken Twist.

Skicklig fasadhållare

20 september

Fackbok Bevara Sverige Svenskt heter Expressenjournalisten David Baas nyutkomna reportagebok om Sverigedemokraterna. Den berättar historien om hur partiet kämpat för att städa undan sina nazistiska rötter och hur det nu tack vare stenansiktet Åkesson blivit landets tredje största parti.


Rakade skallar och riksdagsmän

rasismliten
30 augusti

Fackbok Mörkerkrafterna har stärkt sitt grepp om Sverige. Men de rakade skallarna är ersatta med riksdagsmän i kostym, och regeringen har sanktionerat rasprofilering genom polisens Reva-projekt. Antologin Rasismen i Sverige ger perspektiv på de gångna åren.


Kulturhistoriskt godis

Foto: TT.

Foto: TT.

Österrikaren Ludvig Wittgenstein (1889–1951) var en av 1900-talets allra mest inflytelserika filosofer. Hans produktion var sparsmakad och utgörs i princip av två verk, Tractatus Logico-Philosophicus (1921) och postumt utgivna Filosofiska undersökningar (1953). Det senare anses av många vara 1900-talets viktigaste bok i ämnet filosofi.

Wittgenstein är en ganska svår filosof, en filosofernas filosof kanske man skulle kunna säga, men han är långt ifrån omöjlig. En sällsynt bra introduktion till den tidige Wittgenstein är Wittgensteins Wien, av amerikanen Allan Janik (född 1941) och engelsmannen Stephen Toulmin (1922-2009).

När boken kom ut första gången 1973 var den aningen kontroversiell, eftersom den ganska radikalt omtolkar den tidige Wittgenstein. Lite förenklat kan man säga att de två författarna tyckte att den österrikiske filosofen hamnat i skuggan av två av sina två läromästare, Gottlob Frege och Bertrand Russell.

Samtidigt som Wittgenstein snart blev upphöjd och hyllad som matematiker, logiker och språkfilosof när han kom till England, förbisåg man helt vissa centrala delar av hans filosofi. Janik och Toulmin lyfter fram etiken som en mycket viktig del av Wittgensteins tidiga filosofi.

För att leda detta i bevis sänker Janik och Toulmin ned Wittgenstein i hans ursprungsmiljö, hans sällsynt dynamiska hemstad Wien då den var huvudstad i Österrike-Ungern. ”Wittgensteins Wien” kom ut på svenska första gången 1986 och det är mycket glädjande att den ges ut igen. Språket och stilen är ganska akademiskt, men innehållet i den här kulturhistoriska klassikern är mycket underhållande.

Österrike-Ungern var på väg mot sin upplösning, men konsterna och vetenskaperna blomstrade verkligen i Wittgensteins Wien. Lite name-dropping: Sigmund Freud, Arnold Schönberg, Adolf Loos, Oskar Kokoschka, Gustav Klimt och Robert Musil. Den österrikiska turistbyrån skulle inte ha kunnat hitta på ett mer kulturhistoriskt intressant Wien. Lägg där till författaren, journalisten och satirikern Karl Kraus, som Janik och Toulmin lyfter fram som särskilt viktig för Wittgenstein.

För den kulturhistoriskt intresserade är Wittgensteins Wien en riktigt drömbok, och den väcker verkligen lusten att läsa mer filosofi, men om man är ute efter en mer renodlad biografi om den store österrikiska filosofen, så är Ray Monks Wittgenstein – geniets plikt (Daidalos) vassast i sitt slag.

Ola Wihlke

Pussy Riot i närbild

gessenruta_1417
27 mars

Rysslandskännaren Masha Gessen följer upp sin Putinbiografi med en närbild av de politiska konstnärerna Pussy Riot. Vid ett Stockholmsbesök i samband med utgivningen misströstade hon starkt om att ett folk som deformerats under en auktoritär regim kan driva politisk förändring.


Vådliga vårdval

20 mars

”Sammantaget erbjuder antologin Den stora omvandlingen – en granskning av välfärdsmarknaden en överblick på politikens abdikering från att bestämma över sina beställningar, en panoramabild med historiskt djup som borde ge eko i valrörelsen.”


Riskkapitalistboomen

Finansfurstarna_1407Lotta Engzell-Larsson inventerar i Finansfurstarna – Berättelsen om de svenska riskkapitalisterna (Weyler) likt en socialantropolog hur nya seder gjorde entré i den svenska kapitalismen och på så vis var med om att omforma hela samhället.

Det var USA-utbildade ekonomer som kom hem med taktiken att köpa upp välmående företag för lånade pengar, använda deras tillgångar för att betala av på lånen, och dessutom göra enorma avdrag i deklarationen för räntekostnader. Genom att trimma, banta och avveckla går det sen att inom några år kunna sälja till ett mycket högre pris. Och kamma hem rysligt mycket pengar, inte minst i avgifter från dem som investerat i spekulationsprojekten.

Detta sågs inte väl av de äldre generationerna inom den svenska finansen – men de goda förtjänsterna gav de nya sederna allt större inflytande.

Nymodigheterna synkade väl med att de offentliga bolagen och verken började säljas ut till underpriser, och med garanterade intäkter. “Här såldes verksamheter med dominerande marknadsposition och stabila intäkter, det var som en dröm.”

Engzell-Larsson redovisar också de efterföljande motgångsåren och skandalerna, och gör den kloka generella förutsägelsen att en alltför stor upplåning i sig alltid medför stor risk för kriser på företags- och även nationell nivå. Samtidigt som det finns en underliggande stämning av att renodlingen också hade hälsosamma effekter.

Med andra ord får den principiella kapitalismkritiken anstå till de ytterligare böcker som väntas under våren. Den här är just på grund av sin perspektivrikedom inifrån branschen väldigt lärorik. Framför allt är det folkbildande för debatten att få lära sig hålla isär dessa operationer från investeringar i (och kapitaltillskott till) nystartade eller satsande företag.

Ojämlikheten obducerad

27 januari

“Politiker till både höger och vänster brukar torgföra idéer som bygger på förutfattade samhällsteorier och ekonomiska ideologier, och inte på fakta, siffror eller data. Bara när medborgarna har tillgång till och kan engagera sig i fakta, kan politikerna göras helt ansvariga för sina budgetbeslut och hur dessa beslut påverkar liv och död.”


John Swedenmark har läst en bok om nyliberalismens dödsfarlighet. Och varit på ABF-seminarium om jämlikhetens försvinnande.


Monsterdödarpedagogik

Med den konstiga skoldebatt som förs, där effektivitetstänkandet liksom automatiskt hamnar framför innehållet, känns det befriande att möta frisinnad pedagogisk forskning.

wowpedagogik_1404Douglas Thomas och John Seely Brown ägnar en hel liten bok åt att förespråka onlinespelet World of Warcraft som pedagogiskt föredöme också för undervisningen på skol- och universitetsnivå.

Därför att där lär sig folk självmant, som del av ett kollektiv; var och en ägnar sig åt att öva upp nånting som hen blir särskilt bra på, och kan därför göra viktiga insatser i monsterdödandet.

Så dels gör entusiasmen pedagogiska underverk, dels är kollektivt samarbete vad samhället behöver. Författarna skriver:

”Nästan alla utmaningar som vi står inför idag är kollektiva, snarare än personliga problem. Och att ta sig an stora utmaningar – vare sig ekonomiska, miljömässiga eller sjukvårdsrelaterade – har genererat flera meningsfulla lösningar.”

(Som märks är boken tyvärr inte särskilt bra översatt.)

Jag känner igen beskrivningen av hur en absorberar kunskaper och färdigheter när det motsvarar ens verkliga intressen och en kan få omedelbar avsättning och uppskattning för det en lärt sig.

Och identifikationen i att vara ute på ett monsterdödaruppdrag är tilltalande.

Men jag saknar samtidigt allmänbildningen. Resultatet måste ju bli att det inte längre finns nån gemensam skatt av kunskaper, berättelser och värderingar, utan att alla bara bidrar med sitt till knytkalaset.

Och var finns i så fall överblicken lagrad, och kritiken? Blir inte de tillfälliga kollektiven försvarslösa mot auktoriteter och talibaner, lätta att utnyttja och bedra?

Och omvänt: blir det möjligt att föra ett framåtsyftande samtal, till exempel ett seminarium om skolpolitik, om det inte finns en gemensam grund, därför att alla har lärt sig enligt den metod som rekommenderas: ”fjanta, hänga runt och nörda loss”?

En ny lärandekultur. Att odla fantasin för en ständigt föränderlig värld (Daidalos) är således inspirerande läsning, men behöver kompletteras av ett etiskt resonemang: hur uppstår samhällsmedborgare, inte bara tillfälliga grupper för specifika uppdrag som spelkonstruktörerna definierat?

Och jag är övertygad om att skolan redan gör ett bra jobb i det avseendet, trots att det är en aspekt som urholkats på kredd och resurser, inte minst på grund av den konstiga skoldebatten.

Så det primära monsterdödaruppdraget ligger i öppen dag: Att tillsammans definiera utbildningen i all dess mångfald, och omsätta de kollektiva insikterna i politiska krav som inte enbart är budgetstyrda.

John Swedenmark