Är vi då bara varor?

Nancy Fraser tillhör de tänkare som skulle kunna ge stora delar av vänstern nytt självförtroende tack vare att hon lyckas förena klassanalys och identitetspolitik, rättvisekrav och självförverkligande, utan att pruta åt nåndera hållen och tvärtom varit noga med att visa hur könsförtryck och etnisk diskriminering också bäddar för utnyttjande.

Det begreppspar hon ställt upp, till exempel i boken Den radikala fantasin (Daidalos 2003), är omfördelning vs. erkännande. Ett politiskt-ekonomiskt program som kompletteras av en filosofisk psykologisk dimension. Så att man förnimmer deras samband.

Hennes senaste tänkande har handlat mycket om representation, och om de stora folkgrupper som blir globaliseringens offer därför att ingen för deras talan. Därmed borde Fraser vara en av de viktigaste rösterna i arbetsmarknadsdebatten, därför att hon pekar ut vilka som drabbas.

Det där finns beskrivet, jämte ingående karakteristiker av nationalstatens hjälplöshet, i den ganska nyutkomna boken Rättvisans mått (Atlas/Fronesis). Och i senaste numret av New Left Review tas temat med den nya rättslösa underklassen upp genom en tolkning av Ishiguros framtidsroman Never Let Me Go, som handlar om reservdelsmännsikor.

På onsdag den 30 besöker Nancy Fraser Södra Teatern i Stockholm och samtalar med Leila Brännström på temat ”Kan samhället uteslutande bestå av varor?” – en fråga som förhoppningsvis möts av ett rungande nej.

Adrienne Sörbom,

en av de fyra tänkare som  i en artikel i dagens DN vänder sig till LO-kongressen med en uppmaning att i högre grad verka för en solidarisk lönepolitik över gränserna, har också skrivit en mycket läsvärd bok som grundligt kartlägger vad det är som gör att arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen står så handfallna inför insikten att arbetsmarknaden har globaliserats.

Politikens gränser (Atlas förlag) kombinerar teoretiska resonemang med analys av ett stort intervjumaterial, som tar avstamp i Emmaboda och slutar i ett internationellt perspektiv.

Speciellt är Sörbom tålmodigt noga med att ringa in de psykologiska låsningar som ligger till grund för att inte mycket händer. Det är lite terapi över alltsammans. Riktat mot ideologisk ambivalens, nationalistisk uppblåsthet, och i synnerhet kritik mot att internationellt samarbete kan bli en skenlösning, därför att man skickar iväg nån som sen bara sitter där. Nackdelarna med ”metaorganisationer” kartläggs genom studier av tre europeiska fackliga federationer.

De övriga artikelförfattarna är inga dumhuvuden heller: Ingemar Lindberg, Håkan A Bengtsson och Oxfordprofessorn Magnus Ryner. Men artikeln gav anledning att rekommendera Sörboms skarpa bok till läsning.

Fågelperspektiv, historisk bakgrund och politisk analys

Vykortutopialiten_1220
7 maj

Boken Vykort från Utopia av Ola Andersson, med fotografier av Per Kristiansen, förklarar vad som är fel med Stockholms stadsplanering, varför det blivit så och vad som skulle kunna göras: att bygga ihop de isolerade förorterna till stadsmiljöer.

(0)

En av de böcker som skulle ha rekommenderats …

… redan i höstas är den spränglärde brittiske litteraturvetaren och politiske tänkaren Terry Eagletons pedagogiska genomgång i Varför Marx hade rätt (Tankekraft) av olika fördomar om att Marx är överspelad i det postmoderna, klasslösa samhället. Med resonemang och citat bemöts alla invändningar och uppdateras. Och dödförklaringen av arbetarklassen upphävs vänligt men bestämt. En mycket charmig bok. I morgon uppträder Eagleton på Södra teatern i Stockholm. Föredraget har en delvis annan titel, ”Vårt behov av Marx”, och referat kommer så fort det går här på arbetet.se/kultur. För dem som inte väljer att gå dit själva.

Veckans FACKBOK: Könspolitiska nyckeltexter I–II

11 april

Få saker går upp emot att läsa gamla dokumentunder sakkunnig vägledning. Sammanhanget gör att de får liv. Medan översiktstexter och referat oftast stannar i det alltför abstrakta. Till källorna alltså – och det behöver inte vara nånting märkvärdigt eller historiskt avgörande.

I den nyutkomna antologin Könspolitiska nyckeltexter fångar Ulla Wikander upp ett flygblad från internationella socialistiska kvinnokongressen i Köpenhamn 1910, apropå frågan om nattarbetsförbud för kvinnor.

Utifrån den skrynkliga lappen skisserar hon på några sidor kvinnofrågornas plats i den socialistiska rörelsen och i den fackliga kampen, och är tydlig med vad som var kärnan i flygbladet: ”inte en lagstiftning efter kön utan efter konkret livssituation”.

Naturligtvis innehåller de två banden av Könspolitiska nyckeltexter diverse svenska berömdheter från de senaste 175 åren: författare, forskare, politiker. Ett av de senaste bidragen är Fadimes tal i riksdagen 2001. Alla med kloka, kontextskapande kommentarer.

Sammantaget en unik kurs i hur långt vi kommit och hur mycket som är sig likt. Och en uppmaning att fortsätta verka för historisk förändring.

(0)

Hegel, Haiti och helheten

Hegelbok1212
20 mars

FOLKBILDNING. FACKBÖCKER. Filosofen Hegel är förtalad, och en ny antologi med tänkare som tagit honom på allvar presenterades vid ett seminarium på Södra teatern. Där fick man t ex lär sig att han nästan aldrig talade om tes–antites–syntes. Och att han uppfostrar sina läsare till att leta efter helheten.

(0)

Veckans FACKBOK: Allt som är fast förflyktigas

Bermanliten_1211
16 mars

FACKBOK. SAMHÄLLSGEOGRAFI. På 1980-talet gjorde den amerikanske författaren Marshall Berman succé över hela världen med en bok vars titel var hämtad ur Kommunistiska manifestet, och som framför allt handlade som staden och dess förvandlingar: Paris, Petersburg, New York, med en skön blandning av litteratur, teoretiska resonemang och reportage.

Nu återutges Allt som är fast förflyktigas av Arkiv förlag, och är fortfarande aktuell, som beskrivning och som inspiration.

(0)
301-Charles-Dickens-last-reading-q75-427x500

KLASSIKER: Charles Dickens

7 februari

Ola Wihlke gratulerar en av alla tiders främsta samhällsskildrare på tvåhundraårsdagen den 7 februari genom att sluka en nyutkommen biografi skriven av Claire Tomalin.

(0)

Expropriering och privatisering

23 januari

Italienaren Ugo Mattei är ett världsnamn inom jämförande juridik (den vetenskap som undersöker skillnaderna mellan olika rättssystem). Men han är också politiskt engagerad och har varit ledande i kampen mot att vattenförsörjningen i Italien ska privatiseras.

Nu har Mattei samlat sina tankar om hur och varför det gemensamma bör försvaras i ett litet manifest, Beni comuni (ungefär ”det gemensamma goda”), som genast borde översättas till svenska.

Men en pillemarisk tanke är för bra för att inte genast meddelas.

Mattei påpekar en förbisedd, grundläggande motsägelse.

Rätten till expropriering är nogsamt reglerad sen flera hundra år: hur det ska gå till när staten lägger beslag på privat egendom, så att ingen blir orättvist drabbad.

Men när det går åt motsatt håll finns det överhuvudtaget ingen lagstiftning. Den offentliga egendomen är inte alls skyddad på samma sätt som den privata, konstaterar Mattei, trots att nutida och framtida ägare (vi alla) lider skada på precis samma sätt som den som får sin gård riven för att en motorväg ska dras fram.

Den här bristen i systemet, hävdar han, ”är en juridisk och politisk anakronism som absolut måste rättas till, särskilt med tanke på de förändrade styrkeförhållandena mellan stater och stora privata multinationella aktörer”.

Inte bara ett litet kryphål, således, utan snarare en fördämning som kanske redan brustit.

John Swedenmark

(0)
Wigforss_1203

Utopier i verkligheten

20 januari

En ny akademisk bok om finansminister Ernst Wigforss filosofiska bakgrund får Niklas Nåsander att återupptäcka Wigforss som samhällstänkare i dessa socialdemokratins kristider!

(1)