I en tid då migration ibland framställs som ett hot mot ett påstått etniskt homogent fädernesland, kan det vara på sin plats att påminna om det uppenbara: att alla länder sedan länge är blandade, färggranna röror.

Migration är en del av vår historia sedan åtminstone 60 000 år tillbaka. Och den mänskliga rörelsen blir en allt viktigare del av vår tillvaro.

Internationella organisationen för migration, IOM, har gjort en interaktiv karta som på ett pedagogiskt vis illustrerar detta. 244 miljoner människor lever i dag utanför det land de föddes i (då räknas inte de in som fötts av invandrade föräldrar). Det är en 40-procentig ökning jämfört med år 2000, enligt FN.

De största invandringsländerna är USA (47 miljoner), Tyskland (12 miljoner), Ryssland (12 miljoner) och Saudiarabien (10 miljoner), enligt FN. De länder som flest migranter lämnat är Indien, Mexiko, Ryssland och Kina.

Klicka på bilden nedan för att se hur blandningen ser ut i varje enskilt land. På IOM:s webbplats kan du sedan få detaljinfo om varifrån befolkningen kommer.

Klicka på bilden för att gå till kartan.

Foto: Skärmdump från IOM:s webbplats.

Att flytta till ett annat land är sällan problemfritt. I synnerhet inte för den knappa tiondel av världens migranter – cirka 20 miljoner – som är flyktingar (därutöver är uppemot 40 miljoner människor internflyktingar i sitt eget land). Påtvingad migration är ett växande problem i världen, inte minst till följd av växande religiös extremism och etnisk nationalism.

Men i takt med att världen blivit mer sammanbunden vad gäller transporter och telekommunikationer har migrationens positiva sidor också blivit tydligare. Nästa år väntas miljontals migranter skicka hem sammanlagt 441 miljarder dollar (3 775 miljarder kronor) till anhöriga och vänner i fattiga länder, enligt en ny rapport från Världsbanken. Det motsvarar mer än tre gånger så mycket som det totala biståndet i världen.

Dessa försändelser går ofta direkt till konsumtion i hemlandet, vilket skapar arbetstillfällen, ekonomisk tillväxt och något som skulle kunna kallas en omfördelningsmekanism mellan rika och fattiga länder.

Men ökad mänsklig rörelse ställer oss också inför en rad ödesfrågor: den om välfärdsstatens framtid, design och funktioner; den om behovet av organiserad omfördelning av resurser globalt; och den om vilka överstatliga institutioner som behövs för att lösa gemensamma politiska problem. För att bara nämna några.

En sak är säker: migrationen som fenomen är här för att stanna, och den kommer sannolikt bara att öka i betydelse och omfattning de närmaste åren.

Erik de la Reguera
@erikdelareguera