Norge anklagas för att ha grusat fackliga klimatdrömmar

PARIS, FRANKRIKE 20151212 F.v. Gard Lindseth, Klima- og milj¯minister Tine Sundtoft skÂler med resten av delegasjonen p fest etter at en klimaavtale er vedtatt, l¯rdag kveld. FNs klimakonferanse COP21 i Paris 2015. Foto: Berit Roald / NTB scanpix / TT / kod 20520

Norska klimat- och miljöministern Tine Sundtoft skålade efter att klimatavtalet var i hamn. Nu anklagas Norge för att ha grusat världsfackets förhoppningar. Foto: Berit Roald/TT

Norge skålade efter att det nya klimatavtalet var i hamn, men anklagas nu för att ha grusat världsfackets förhoppningar på avtalet.

– Av någon anledning var landet väldigt drivande med att få bort våra skrivningar, säger svensken Ulf Jarnefjord som var med under förhandlingarna i Paris.

Världens ledare jublade efter att ett globalt klimatavtal skrevs under i helgen. Alla är dock inte lika positiva.

– Det är ett svagt avtal men det hade kunnat varit ännu värre, säger Ulf Jarnefjord som företrädde världsfacket IFS.

I många år har världsfacket IFS jobbat med klimatfrågor. Det främsta målet har varit att få in en skrivelse om en rättvis omställning (just transition, som det heter på engelska).

Med de orden skulle fackföreningar runt om i världen ta spjärn och kräva investeringar och satsningar på utbildning och välfärd för de som riskerar att bli av med sina arbeten då fossil- och kolindustrin ska läggas ned och ersättas med gröna jobb.

Världsfacket IFS misslyckades dock. Orden om en rättvis omställning står visserligen med i förordet till men inte i själva huvudavtalet. Det innebär att inte samma tyngd läggs vid uttrycket.

Ulf Jarnefjord anklagar Norges högerregering för att vara drivande med att ta bort skrivningen om en rättvis omställning. Norge ville skala bort allt som de ansåg låg utanför ”kärnområdet”.

– Jag tror att det leder till att det blir svårare att genomföra en klimatomställning. De flesta lever i demokratier. Då gäller det att få med sig människor som jobbar inom fossil-, kol- eller transportindustrin om man ska lyckas.

– Sedan finns det glädjande saker också. 1,5 graders målet sätter en väldig press världens regeringar att göra något, säger Ulf Jarnefjord.

Han är kritisk mot att de saknas skrivningar som binder länderna att göra det som utlovats.

–  I frihandelsavtal, som TTIP och Cita som det förhandlas om nu,  går det att stämma länder på miljarder om de inte följer avtalen men här lyckas man inte med det. Det tycker jag är skamligt.

Det är en kritik som delas av miljöorganisationen Jordens vänner.

– Det här avtalet är, enligt vår första analys, sämre än den överenskommelse som gjordes i Köpenhamn 2009. Det är dåligt att det inte finns några bindande procenttal som länderna måste sänka sina utsläpp med, säger Ellie Cijvat, ordförande för Jordens vänner.

Den svenska miljöministern Åsa Romson(MP) har sagt att det hon är mest nöjd med avtalet är de skrivningar som innebär att länderna ska ändra sina utsläppsmål efterhand. 2018 ska de komma med nya förslag på sänkta utsläpp.

– Men det är samma sak där, de ska visserligen revidera sina mål men det bygger helt på frivilliga åtaganden. Det skulle behövas ett bindande avtal, säger Ellie Cijvat.

LÄS MER: Dags för klimatmötet i Paris

LÄS MER: +2 grader på 50 år – så blev konsekvenserna

LÄS MER: Köpenhamn till Paris – tur eller retur

LÄS MER: Klimatmysteriet i sushilådan

Erik Larsson
08-725 52 11 @Erik_Larsson

Kommentera den här artikeln