PARIS, FRANKRIKE 20151212 F.v. Gard Lindseth, Klima- og milj¯minister Tine Sundtoft skÂler med resten av delegasjonen p fest etter at en klimaavtale er vedtatt, l¯rdag kveld. FNs klimakonferanse COP21 i Paris 2015. Foto: Berit Roald / NTB scanpix / TT / kod 20520

Norska klimat- och miljöministern Tine Sundtoft skålade efter att klimatavtalet var i hamn. Nu anklagas Norge för att ha grusat världsfackets förhoppningar. Foto: Berit Roald/TT

Norge skålade efter att det nya klimatavtalet var i hamn, men anklagas nu för att ha grusat världsfackets förhoppningar på avtalet.

– Av någon anledning var landet väldigt drivande med att få bort våra skrivningar, säger svensken Ulf Jarnefjord som var med under förhandlingarna i Paris.

Världens ledare jublade efter att ett globalt klimatavtal skrevs under i helgen. Alla är dock inte lika positiva.

– Det är ett svagt avtal men det hade kunnat varit ännu värre, säger Ulf Jarnefjord som företrädde världsfacket IFS.

I många år har världsfacket IFS jobbat med klimatfrågor. Det främsta målet har varit att få in en skrivelse om en rättvis omställning (just transition, som det heter på engelska).

Med de orden skulle fackföreningar runt om i världen ta spjärn och kräva investeringar och satsningar på utbildning och välfärd för de som riskerar att bli av med sina arbeten då fossil- och kolindustrin ska läggas ned och ersättas med gröna jobb.

Världsfacket IFS misslyckades dock. Orden om en rättvis omställning står visserligen med i förordet till men inte i själva huvudavtalet. Det innebär att inte samma tyngd läggs vid uttrycket.

Ulf Jarnefjord anklagar Norges högerregering för att vara drivande med att ta bort skrivningen om en rättvis omställning. Norge ville skala bort allt som de ansåg låg utanför ”kärnområdet”.

– Jag tror att det leder till att det blir svårare att genomföra en klimatomställning. De flesta lever i demokratier. Då gäller det att få med sig människor som jobbar inom fossil-, kol- eller transportindustrin om man ska lyckas.

– Sedan finns det glädjande saker också. 1,5 graders målet sätter en väldig press världens regeringar att göra något, säger Ulf Jarnefjord.

Han är kritisk mot att de saknas skrivningar som binder länderna att göra det som utlovats.

–  I frihandelsavtal, som TTIP och Cita som det förhandlas om nu,  går det att stämma länder på miljarder om de inte följer avtalen men här lyckas man inte med det. Det tycker jag är skamligt.

Det är en kritik som delas av miljöorganisationen Jordens vänner.

– Det här avtalet är, enligt vår första analys, sämre än den överenskommelse som gjordes i Köpenhamn 2009. Det är dåligt att det inte finns några bindande procenttal som länderna måste sänka sina utsläpp med, säger Ellie Cijvat, ordförande för Jordens vänner.

Den svenska miljöministern Åsa Romson(MP) har sagt att det hon är mest nöjd med avtalet är de skrivningar som innebär att länderna ska ändra sina utsläppsmål efterhand. 2018 ska de komma med nya förslag på sänkta utsläpp.

– Men det är samma sak där, de ska visserligen revidera sina mål men det bygger helt på frivilliga åtaganden. Det skulle behövas ett bindande avtal, säger Ellie Cijvat.

LÄS MER: Dags för klimatmötet i Paris

LÄS MER: +2 grader på 50 år – så blev konsekvenserna

LÄS MER: Köpenhamn till Paris – tur eller retur

LÄS MER: Klimatmysteriet i sushilådan

Klimatavtalet

Viktiga punkter i Parisavtalet

Den globala uppvärmningen ska begränsas till "klart under" två grader jämfört med förindustriell tid. Ansträngningar ska göras för att nå 1,5 grader. De globala utsläppen ska ha nått sin högsta nivå "så snart som möjligt" för att sedan minska.

Nettoutsläppen ska vara noll under andra delen av århundradet.

Ländernas nationella klimatplaner ska uppdateras vart femte år från 2020.

Globala översyner av det internationella klimatarbetet ska göras var femte år med start 2018.

Utvecklade länder ska bistå med klimatfinansiering till utvecklingsländer.

Pengarna ska finansiera utsläppsminskningsåtgärder och anpassning till klimatförändringar.

Från 2020 ska hundra miljarder dollar årligen överföras från utvecklade länder till utvecklingsländer.

Efter 2025 ska ett nytt finansieringsmål sättas upp med hundra miljarder dollar som "golv".

Parisavtalet ska träda i kraft 2020.

Set krävs att minst 55 länder som står för minst 55 procent av de globala utsläppen ratificerar det.

Källa: TT

Vägen till Paris

- 1990. Förhandlingar om klimatkonvention påbörjas.

- 1992. FN:s klimatkonvention antas.

- 1995, Berlin. Förhandlingar om klimatavtal påbörjas.

- 1997, Kyoto. Första klimatavtalet, Kyotoprotokollet.

- 2001. USA hoppar av Kyotoprotokollet.

- 2005. Kyotoprotokollet träder i kraft, men är redan utdaterat.

- 2007, Bali. Beslut om att förhandla fram ett nytt avtal.

- 2009, Köpenhamn. Förhandlingarna om nytt avtal bryter samman.

- 2010, Cancun. Processen mot nytt avtal räddas. Tvågradersmålet antas.

- 2011, Durban. Beslut om att jobba fram ett avtal till 2015.

- 2015, Paris. Det första globala klimatavtalet blir verklighet.

Källa: TT