Fastighets och Almega Tjänsteförbunden har slutit ett avtal.

Avtalet gäller i ett år till den 31 mars 2013 och gäller specialservicearbeten. Den nya lägstalönen blir 19 160 kronor för den som har fyllt 20 år. Dessutom införs en ny ersättning för mertid på 8:83 kronor i timmen.

Alla är garanterade minst 335 kronor mer i månaden. Den andra halvan av löneökningen, det vill säga 335 kronor, fördelas i lokala förhandlingar. Om parterna inte kommer överens lokalt ska ytterligare 168 kronor betalas ut i löneökning.

– Bristerna är inte av den naturen så att det på något sätt har drabbat kunderna. Utan det är formaliabrister, säger Tomas Norderheim, vice vd på Folksam och styrelseledamot i det kritiserade fondbolaget, Folksam LO Fond AB.

Det är en bild som inte motsägs av Finansinspektionen (FI), som utdömt straffavgiften och även gett fondbolaget en anmärkning.

– Vi har inga konkreta exempel på att någon har lidit skada. Det vi har varit intresserade av är risken för skada, säger Per Håkansson, chefsjurist på FI.

Verksamheten i Folksam LO Fond har inte drivits avskilt från övriga Folksamgruppen. Därmed har det, enligt FI, funnits risk för intressekonflikter.

– Och det är ett fondbolags skyldighet att sätta sina fondandelsägares intressen främst, säger Håkansson.

Inspektionen har även funnit brister i grundläggande kontrollfunktioner. Folksam anser liksom LO att de påtalade bristerna är allvarliga.

– Men allt det de kritiserar är numera åtgärdat, säger Tomas Norderheim.

I avtalsrörelsen försöker Visita vid sidan av sin optimism ge en betydligt mörkare bild av verkligheten – en bild som står i bjärt kontrast till den de spridit i media. Nu blir vi beskyllda för att öka på arbetslösheten och för att vi ställer ”orealistiska” lönekrav. Vi har fått höra att till och med 2,6 procent var i högsta laget. Ett lönepåslag på det så kallade ”märket” skulle innebära mycket små lönepåslag på de reda låga lönerna i vår bransch.

Faktum kvarstår – vi sitter tyvärr inte i konstruktiva förhandlingar just nu, utan möts bara i media. Vi har inte fått några motkrav på de så kallade allmänna villkoren, trots att vi varit öppna för förhandlingar kring dessa. I stället har Visita hållit presskonferenser där de påstår att vi inte förstår att branschen är säsongsbetonad. I stället för att själva lägga fram förslag på lösningar har de åstadkommit låsningar. Vi tvingas nu att stranda förhandlingarna.

• HRF strandar förhandlingarna
• ”Arbetsgivarna abdikerar”
• ”Därför krävde vi medling”

Ella Niia
förbundsordförande Hotell- och restaurangfacket

Malin Ackholt
avtalssekreterare Hotell- och restaurangfacket

– Inte i våra vildaste fantasier kunde vi föreställa oss att det var så allvarligt, säger Margareta Lützhöft, sjökapten och docent vid Chalmers tekniska högskola.

Under två års tid har hon och hennes forskarkollegor mätt tröttheten hos fartygsbefäl från flera europeiska länder, i ett EU-projekt. Resultaten visar att 45 procent av befälen somnade i tjänst. Förklaringen tros vara de tuffa arbetstider som tillämpas ombord i dag med 6-6-vakter, alltså sex timmars arbete följt av sex timmars vila.

– Har man gjort sina tolv timmar på ett dygn behöver man vila resten av tiden. Man får absolut inte jobba mer. Vi såg en dramatisk ökning av trötthet när befälen jobbade mer än så.

Svenska myndigheter har mycket begränsade möjligheter att ingripa, eftersom det är IMO, FN:s organ för sjöfartssäkerhet, som ansvarar för regleringen.

– En hårdare reglering av bland annat arbetstiderna och bemanning är enda lösningen, säger Margareta Lützhöft.

I en tidigare rapport har det slagits fast att trötthet är en av de vanligaste olycksorsakerna på sjön, men man vet för lite om hur vaktsystemen påverkar prestationen. Forskarna har nu studerat hur olika vaktsystem påverkar tröttheten och konstaterar att befälen blir speciellt trötta de sista timmarna på nattvakten.

– Man kan undra hur många som sitter och sover och klarar sig på ren tur, säger Margareta Lützhöft, som vill se en ändring både vad gäller arbetstid och arbetsbelastning.

Tillsammans med ansvariga myndigheter planerar nu Chalmers att skriva rekommendationer till FN:s organ för sjöfartssäkerhet, IMO.

Forskningsprojektet är ett samarbete mellan bland annat Chalmers, Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet och Warsash maritime academy, Southampton solent university i Storbritannien.

De stridsfrågor som funnits och som skapat en betydande del av motsättningarna mellan förbunden finns kvar också sedan enighet uppstått om namn till ordförandeposten och vice ordförande.

Ytterst handlar motsättningarna om makt och inflytande i lönebildningen. För att skapa en framtida verklig enighet måste alla kort läggas på bordet och en grundläggande diskussion måste till – där allas röst både måste höras och betyda något.

Vilka uppfattningar finns om hur lönebildningen ska formas i framtiden? Vem eller vilka ska ha inflytande över de första avtalen som ska utgöra normen för lönerörelsen? Hur ska jämställdhetssatsningar utformas så att de oförklarliga löneskillnaderna mellan manligt arbete och kvinnlig arbete försvinner? Hur ska varje förbunds frihet att förhandla om löner och villkor kombineras med omsorgen om helheten?

Så länge förbunden inte hittar varandra i de här frågorna är enigheten lika stark som nattgammal is. Och snart sagt vad som helst kan då få enigheten att rämna och återskapa dramatiken och oenigheten.

Även om den lönepolitiska tulipanarosen ännu inte skådats är alla överens om att en fortsättning på de senaste årens gnöl och gnäll inte är en framkomlig väg. Ett splittrat LO förlorar alla inblandade förbund på.

Den kvardröjande osäkerhet som rör morgondagens LO-ledning handlar om kvinnornas position och inflytande och vem som ska vara avtalssekreterare. Tystnaden talar för att båda positionerna är i hetluften.

Spekulationer kring Sekos Ingela Edlund och Byggnads Torbjörn Johansson är med all säkerhet välgrundade. Och så länge valberedningens inte offentliggjort sitt förslag lever osäkerheten kvar.

Den kohandel som föregått nomineringarna till ordförande och vice ordförande måste rimligen också ha handlat om resten av ledningen. Men vad som hängt upp sig och förhindrat ett komplett förslag är oklart. Att valberedningen överväger fyra personer i stället för tre är emellertid uppenbart.

Det är också tydligt att många förbunds hjärtefrågor kastats in i diskussionerna kring hur ledningen ska formas. Byteshandeln har varit omfattande och intensiv.  Men så länge två spelbrickor saknas på brädet är osäkerheten fortsatt stor om vad som ska hända.

Så förklarar Hotell- och restaurangfackets (HRF) avtalssekreterare Malin Ackholt varför facket strandat förhandlingarna med arbetsgivarorganisationen Visita (tidigare SHR) i dag, onsdag.

– Vi har stått till förfogande för förhandlingar vid sju tillfällen, men Visita har bara kommit två gånger. Redan 31 minuter in på det första förhandlingstillfället sa Visitas vd: ”Det är kanske lika bra att vi fortsätter med frivillig medling”.

Den inställningen har Visita sedan hållit fast vid: Arbetsgivarna förhandlar bara via medlare. Vilket upprör Malin Ackholt:

– Parterna har ett ansvar att förhandla. Ingen annan kan villkoren i branschen bättre än parterna.

– Vi vet att det finns många företag som vill ha schyssta villkor och stabila förutsättningar för att planera sin verksamhet. Men Visita tar inte ansvar för det. De är inte seriösa.

Visitas vd Eva Östling Ollén beklagar att HRF strandat förhandlingarna – och lägger all skuld för det låsta läget på facket. Enligt arbetsgivarna har facket krävt ”i princip dubbelt så höga lönepåslag som övriga marknaden”, plus kostsamma förändringar av de övriga villkoren.

– Att bygga sina krav med utgångspunkt från en orealistisk omvärldsbild och stå fast vid detta i en inledande förhandling är inte att ta ansvar, säger Eva Östling Ollén.

HRF har krävt löneökningar med 960 kronor i månaden. Det kravet utgår från LO:s gemensamma yrkanden i avtalsrörelsen: minst 860 kronor per månad, plus en jämställdhetspott på 100 kronor per heltidsanställd på områden är genomsnittsförtjänsten är lägre än 22 400 kronor i månaden.

Räknat på de låga lönerna inom hotell- och restaurangbranschen skulle 960 kronor innebära att högre procentuellt påslag än de 2,6 procent som blivit riktmärket i årets avtalsrörelse.

• ”Arbetsgivarna abdikerar”
• ”Därför krävde vi medling”

– En ren konsumentupplysning. Vinster i välfärden upprör många människor, inte minst de äldre, säger socialnämndens ordförande Eva Andersson (S).

Beslutet har orsakat en del uppståndelse. De borgerliga partierna reserverade sig i socialnämnden. Arbetsgivarorganisationen Vårdföretagarna anser att vinsten än ointressant så länge företagen håller vad de lovar.

Eva Andersson välkomnar debatten.

– Vi är glada för uppmärksamheten. Det här kanske kan hålla liv i debatten. Vi anser att det borde finnas en lagstiftning som säger att vinsterna ska återinvesteras i vård, skola och omsorg. Pengarna som tänkta för vård och omsorg ska användas till vård och omsorg, tycker hon.

16 privata hemtjänstföretag är godkända i Umeå kommun. De har knappt 30 procent av marknaden. Resten av brukarna har valt kommunen.

Den rödgröna majoriteten i socialnämnden skulle gärna se att kommunen enbart anlitar företag som återinvesterar vinsten i vård och omsorg, men det sätter lagen stopp för. Beslutet blev i stället att företagen ska redovisa hur de använder vinsten.

Svaren återges i faktabladen. Om företagen inte vill svara får brukarna veta det.

– Vi har svårt att förstå att det ska väcka så stort uppseende. Det här tillhör den information som vi vill delge våra äldre när de väljer hemtjänst, berättar Eva Andersson.

Umeå har inga planer på att göra all hemtjänst kommunal igen. Orsaken är att de gamla som har valt andra utförare än kommunen är nöjda.

– Då ska inte vi oroa alla dem. De vill veta att samma personer kommer hem till dem även i morgon.

Visita med sina medlemsföretag värnar den svenska modellen och har dessutom en klar ambition att vara med och utveckla den framåt för att våra kollektivavtal med villkor för miljontals arbetstagare och arbetsgivare ska vara väl fungerande i vid mening. Vi delar också uppfattningen som framförs av författarna om att ”fredsplikten garanteras av en facklig motpart som ställer sina krav med utgångspunkt från dels ett ansvarstagande för konkurrenskraften i svensk industri och del att produktionsresultatet ska fördelas på ett rättvist sätt”. Med denna grundläggande förutsättning ska branschvisa förhandlingar genomföras där parterna tar ett ansvar för avtalsspecifika frågor som leder fram till konkurrenskraftiga villkor för landets alla företag och företagare. Det skapar tydliga och konkurrensneutrala villkor som är en bärande del av den svenska modellen där partsansvaret bygger på respekt och professionalitet.

Med denna grundläggande syn och uppfattning om hur den svenska förhandlingsmodellen ska fungera planerade Visita och Hotell- och Restaurang facken avtalsförhandlingarna 2012 redan för ett drygt halvår sedan – med ett antal förhoppningsvis väl genomtänkta tider för förhandlingar under både april och maj månad.  Vid vårt första förhandlingstillfälle den 3-4 maj fick vi inleda med att titta på det som kallas för tom stol. Men trots det hade vi stor förhoppning på att våra förhandlingar skulle inledas på allvar den 8-10 maj med våra respektive delegationer inkallade och väl förberedda.

Den 8 maj klargjorde Hotell och Restaurangfacket att man stod fast vid sina krav om en höjning av lönerna på 4,7 procent på elva månader tillsammans med omfattande yrkanden på de allmänna villkoren – där vissa hade lyfts som särskilt viktiga – men i övrigt oförändrade. Till detta anfördes också att ”något avtal på märket aldrig skulle träffas utan medling”.

En konstruktiv förhandling bygger som sagt på ett givande och tagande och när ord som seriöst förhandlande och värdigt sätt att uppträda används så kan vi inte låta bli att reflektera och begrunda över hela förhandlingssituationen. En väg framåt i denna situation var för våra medlemsföretag given eftersom vi vill förhandla och det var att föreslå frivillig medling, ett alternativ som finns att tillgå då parterna även vid en inledande förhandling står långt ifrån varandra.

Att bygga sina krav med utgångspunkt från en orealistisk omvärldsbild och att stå fast vid detta i en inledande förhandling är inte att ta ansvar. Vi har hela tiden haft all ambition att använda våra planerade förhandlingsdagar i syfte att nå en realistisk dialog för att ta ansvar för det vi kan innan eventuell hjälp från Medlingsinstitutet är ofrånkomlig. Maj månad har 15 dagar kvar och vi har ett antal inplanerade dagar för att ta det partsansvar som vi båda värnar – på ett realistiskt och konstruktivt sätt.

Eva Östling Ollén, vd
Pontus Sjöstrand, förhandlingschef

Lönerna för sommarjobb varierar kraftigt. Ungdomarna tjänar allt från 35 till 106 kronor i timmen.

Det visar Kommunals sammanställning inför sommaren 2012. Uppgifterna kommer från Kommunals avdelningar landet runt.

– Det är väldigt problematiskt att lönerna skiljer sig åt så mycket för samma sorts jobb. Det skapar en orättvisa. Dessutom är många sommarjobbslöner väldigt låga, säger Kommunals avtalsrsekreterare Lenita Granlund.

Kommuner i Västergötland betalar både bäst och sämst. Sex västgötakommuner lägger beslag på bottenplaceringarna på listan. Det är Mariestad, Töreboda, Tidaholm, Tibro, Skövde och Hjo. Mariestad kommer sist med 35 kronor i timmen.

Härryda toppar listan med 106 kronor i timmen till en 19-åring. En 16-åring i timmen tjänar 64 kronor i timmen.

Kommunerna erbjuder som regel sommarjobb i två eller tre veckor. Åtta landsting är med på Kommunals lista. Samtliga erbjuder sommarjobb i fyra veckor.

Vilka som kan få sommarjobb varierar. Det vanligaste är att ungdomar mellan 16 och 18 år får söka.

Hur många som erbjuds sommarjobb varierar också kraftigt mellan kommunerna. I Norberg får 18 ungdomar jobb – i Stockholm 4 300.