I DN i dag går femton moderata landstings- och regionråd till attack mot Riksrevisionsverkets rapport om att vårdvalsreformen varit misslyckad.
Rapporten ger en missvisande bild, anser de.
Men med sin arga artikel lyckas de tvärtom ge en alldeles förträfflig bild av hur misslyckad reformen verkligen har varit.
Så skriver de till exempel att 1 700 allvarligt sjuka i Skåne visserligen inte har mött någon läkare på två år, precis som Riksrevisionsverkets rapport hävdar, och att i stället 47 000 läkarbesök från personer med lindriga eller självläkande krämpor kommit till, som också framgår av rapporten.
Men det är inget problem, hävdar moderaterna, eftersom de allvarligt sjuka i stället har fått träffa sjuksköterskor.
Bristen på logik är frapperande. Visst finns det massor sjukvård som kan ges av sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor, och alla som söker vård behöver inte träffa en läkare.
Men borde inte en mer ändamålsenlig uppdelning vara att de med lindriga symptom träffar sjuksköterskor och de med allvarliga sjukdomar får träffa läkare?
Det är ju just detta som är kärnpunkten i Riksrevisionsverkets kritik. Vårdvalet har trängt undan de allvarligt sjuka från läkarbesöken medan de med lindriga symptom kommit i stället.
Riksrevisionsverkets rapport visar också att nya vårdcentraler företrädesvis har etablerats där invånarna har högre medelinkomster, är bättre utbildade och är yngre än 70 år, vilket har fått till följd att skillnaderna ökat i tillgänglighet till vård mellan socioekonomiskt utsatta och socioekonomiskt starka områden.
De moderata råden säger inte emot, men framhåller ilsket att vårdcentraler också har etablerats i utsatta områden och på landsbygden.
Vilket ju inte är vad Riksrevisionsverkets kritik handlar om.
För att få en bild av hur skevt lagen om det fria vårdvalet har slagit kan man alltså läsas Riksrevisionsverkets rapport.
Eller så kan man läsa de moderata landstingsråden egen svarsartikel.
