Helst hade han flyttat förbundskontoret till Skellefteå. Nu flyttar han dit sin egen arbetsplats i stället.

– En före detta ska inte gå kvar på förbundskontoret, tycker han.

Kongressen avgör hur mycket jobb han får. Han ska gå igenom besluten och skriva handlingsplaner. Sedan får den nya förbundsstyrelsen se till att jobbet blir gjort.

Hans Öhlund var först gruvarbetare och sedan industrielektriker åt Boliden AB, ständigt på turné mellan gruvorna i Norr- och Västerbotten och nästan aldrig hemma i veckorna. När första barnet föddes sadlade han om och blev fastighetsskötare i Skellefteå. Nu skulle han få tid för familjen.

Det var på hösten 1979. Tre månader senare blev han invald i avdelningsstyrelsen. Och så gick den där fritiden med familjen upp i rök.

1990 hamnade han i förbundsstyrelsen. De tre sista åren på 90-talet var han ombudsman med placering i Luleå och nästan hela Norrland som arbetsfält. 1999 kom han till Stockholm som förbundssekreterare. Då var han nyskild och de tre barnen bodde hos mamma i Skellefteå. Han började veckopendla mellan Stockholm och Fällbäcken för att få träffa barnen.

Han blev ordförande 2003. Att peka ut det enskilt bästa som har hänt sedan dess är svårt. Det finns mycket att välja på. Att peka det sämsta är desto lättare.

– Det är tveklöst att vi har tappat medlemmar. Antalet anställda i våra branscher har inte minskat, så det är bara att erkänna att vår organisationsgrad har minskat.

2007 blev det tre gånger så dyrt att vara med i Fastighets och a-kassan. Då kom det stora raset. Men Hans Öhlund vill inte lägga hela skulden på Anders Borg. Det första jobbskatteavdraget kom samtidigt som a-kassan chockhöjdes. Och det var värt ungefär lika mycket, åtminstone för folk med heltidsjobb.

– De blev inte fattigare om de stannade kvar i facket, men många gick ur ändå. Alltför många hade inte förstått meningen med föreningen. Bevisligen hade vi en ganska stor av skulden. Vi hade inte förklarat värdet med fackföreningen. Det var likadant över hela linjen. Man tog det för självklart att folk skulle gå med i facket.

Raset ledde till självrannsakan och nytänkande. Sedan i februari tar Fastighets kontakt med alla som vill gå ur, alla som har svårt att betala fackavgiften och alla nya medlemmar. Hittills i år har förbundet ökat med 171 medlemmar.

– Det är för litet för att dra några växlar på det, men vi måste ändå glädjas när det går åt rätt håll.

Städarna är drygt halva Fastighets. Deras yrke kommer tvåa på bidragstoppen. Deras arbetsgivare får näst mest av staten i bidrag till de anställdas löner. Fastighetsskötare och vaktmästare är också med på tio-i-topplistan.

– Det är sjukt. Vi ser exempel på företag som bara anställer folk med bidrag. Det snedvrider konkurrensen. Jag är förvånad över att arbetsgivarna inte skriker högt, säger Hans Öhlund.

Han berättar om ett möte på finansdepartementet på alliansens tid. Där fick han lära sig att det inte heter bidrag. Det heter stödformer.

– Bidrag till arbetsgivare var ”stödformer”. Däremot var a-kassan bidrag. Det blev litet tragikomiskt.

Framför allt fick de närvarande, inklusive många arbetsgivare, lära sig att något om hur alla bidrag gör det möjligt att kringgå las. Almegas representant trodde att Hans Öhlund skulle gå i taket. Han bestämde sig för en annan taktik.

– Jag har valt att hellre berätta det här så ofta som möjligt.

Han vill inte ha bort bidragen. Det kommer alltid att finnas folk som behöver stöd av ett eller annat skäl för att komma in på arbetsmarknaden.

– Vi har inte råd, vare sig mänskligt eller ekonomiskt, att ha folk utanför arbetsmarknaden.

Bidragen till löner kostar 23 miljarder i år. Hans Öhlund efterlyser en total översyn av hela systemet.

– Jag tror och hoppas att vi får gehör för det av den nya regeringen. Först och främst finns det folk som kan något om arbetsmarknad i regeringen. Det fanns det inte i den borgerliga regeringen. Jag blev beklämd av hur dåliga kunskaper de hade om hur arbetsmarknaden fungerar.

 

Hans Öhlund om …

… yrkesintroduktion
– Vi har skrivit fem avtal på våra största områden. Det har gett en handfull jobb hittills. Jag var tveksam i början, men nu tror jag att det här kan vara ett bra sätt att trygga kompetens. När jag är ute och pratar om yrkesintroduktion säger arbetsgivarna att det är bra, men: ”Det finns billigare arbetskraft att få.”

… minimi­lönerna
– Vi har lyckats höja lägstalönerna lika mycket som lönerna överlag. I kronor. Det är A och O för oss. En del har löneglidning, vi har negativ löneglidning. Vi går minus. När en erfaren städare med branschvanetillägg slutar kommer det in en ny utan tillägg. Det är problem som vi delar med andra, framför allt kvinnodominerade, branscher. Det är jätteviktig fråga som vi måste fortsätta att diskutera.

… femton år i Fastighets ledning
– Det har varit 15 fantastiska år. Det är ett jättestort förtroende att vara förbundsordförande. Det är bland de finaste uppdrag man kan få.

LÄS OCKSÅ
• Fastighetskongressen: Slimmat förbund städar upp lite till

Fastighetsbasen

HANS ÖHLUND

Ålder: Fyller 60 i febuari.

Bor: Har köpt föräldrahemmet i Fällbäcken, en by med 22 hus, fem kilometer norr om Skellefteå. Mamma var hemmafru och sedan hemsamarit. Pappa var stuveriarbetare på somrarna och körde timmer med häst på vintrarna. ”Och så hade vi ett litet jordbruk”.

Familj: Tre barn Michaela, 36, Robert, 26, och Markus, 23. Barnbarnen Nathalie och Nova.

Fritid: Seglar, mest i Norrbottens skärgård och ibland längs Höga Kusten. Köpte en mc i höstas. Står i garaget tillsammans med en äldre hoj i behov av renovering.

Skryter om: Skellefteås plats överst i SHL, som han döpt om till ”Skellefteå Hockey League”.