Moderaterna vill ställa hårdare krav på att de flyktingar som kommer hit ska lära sig svenska.
– Man ska inte kunna skolka sig in i Sverige, sade M-ledaren Anna Kinberg Batra i sitt tal i Almedalen och fortsatte:
– Man måste anstränga sig för att lära sig svenska och det ska vara en central del vid prövningen av uppehållstillstånd.
Det borde vara en välkommen nyhet att Moderaterna nu gör en kovändning och inser språkets betydelse för integrationen, efter att partiet vid sin tid vid makten i Alliansregeringen avvecklade stora delar av SFI-undervisning. Men tyvärr är det ingen integrationsiver som omger Moderaternas krav.
Den nyvunna insikten om språkets betydelse andas mer av misstänkliggörande av de flyktingar som kommer hit. En halvkvävd anklagelse om att de inte ens vill lära sig språket.
Men lyfter vi ut språkfrågan ur Moderaternas anklagande retorik är det, som alla progressiva krafter redan har förstått, mycket viktigt att kunna kommunicera.
Språkinlärningen skiljer sig dock mycket beroende på individ och ursprung. Att lära sig svenska från ett närbeläget språk är självklart lättare än från ett språk med annan struktur.
Jag har talat med två SFI-lärare som båda säger samma sak: Språkundervisningen måste göras mer individuell.
Själv intervjuade jag i min journalistiska ungdom en flicka som kommit från den libanesiska landsbygden. Hon hade en mycket knapphändig skolgång och pratade inget annat språk än arabiska när hon kom till Sverige tre år tidigare.
Efter ett halvår i förberedelseklass, där hon lärde sig svenska, flyttade hon över till vanlig klass och gick två år senare ut nionde klass med högsta betyg i samtliga ämnen, även i engelska och franska.
Andra talar betydligt sämre svenska även efter lång tid i landet. Här behövs också en större acceptans för att den individuella språkkänslan kan variera högst avsevärt. Sverige skulle må bra av att anamma den amerikanska mer försonliga inställningen till olikheter i språkkunskaper.
För integrationen, och även för säkerheten på våra arbetsplatser, är kommunikation och språk självklart. Det handlar om att kunna hantera situationer rätt och även att kunna hjälpa varandra på jobbet.
Redan för ett par decennier sedan togs nödvändigheten av bra kommunikation och språkkunskaper på arbetsplatserna upp av LO, där man också efterlyste mer flexibilitet i relationen mellan arbetskamrater.
Den invandrade arbetaren som hör frasen ”Öh, kan du skicka hammaren” kanske förstår ordet hammare, men vad var allt det andra? Det gick lite snabbt.
Men språket är också viktigt för att berätta om sin livssituation. Och därmed blir språket också en maktfaktor.
Min far kom till Sverige undan nazisterna. Han upprepade ständigt att den enda vägen in det svenska samhället var att lära sig svenska. Men han berättade också om förföljelsen, om hemmet som präglades av tbc och fattigdom. Och om de motioner om ett bättre liv och en bättre politik som han skrev till det fredsförbund och den arbetarkommun där han var medlem.
Det kanske är den sistnämnda nyttan av språket som skrämmer moderaterna mest. För tänk om alla flyktingar lär sig svenska så bra att de verkligen kan berätta sin historia, berätta om de övertramp de varit med om och som de även mött i det svenska samhället.
Få har beskrivit den borgerliga skräcken för ordets makt lika tydligt som författaren och teologie doktorn Ann Heberlein. Tidigare i våras beklagade hon sig i Expressen över att debatt- och kulturredaktörer alltför ofta tar in artiklar av personer som hon beskrev som ”en rasifierad brud från förorten” och att hon själv fått sina alster refuserade.
Men det kan aldrig vara något negativt att de människor som bor i Sverige också tillägnar sig ett språk och gör sina röster och åsikter hörda, även om de bor i förorten.
Ordet är viktigt. Svenska språket är viktigt. För att beskriva skeenden och maktstrukturer är språket viktigt. Och språkkunskaper är otroligt viktigt för en bra integration.
Moderaternas nya bevekelsegrunder för en större satsning på språkundervisning luktar mest unken misstro. Men att vända på argumenten och ge människor möjlighet att uttrycka sig i det land där de bor kan aldrig vara fel.
