Höjningen av taket i a-kassan gör LO-utredaren Ulrika Wedin upprymd. Här skissar hon på vilka ytterligare förbättringar som är nödvändiga.

Helt ärligt, det ligger nära till hands att bara känna upprymdhet över att den tidigare rödgröna utfästelsen om höjt tak för ersättning i arbetslöshetsförsäkringen kommer att besannas den 7 september 2015. Den rödgröna regeringen ska ha cred (!) för att de genomför denna nödvändiga första höjning (i praktiken så fort som det är möjligt mot bakgrund av det parlamentariska läget efter riksdagsvalet hösten 2014). Taket har inte höjts sedan 2002.

Det är 13 år sedan.

Höjningen kommer att göra att den högsta ersättningen motsvarar 20 025 kronor per månad de första hundra arbetslösa dagarna och 16 720 kronor per månad därefter. Detta innebär att den högsta försäkrade månadslön som arbetslöshetsförsäkringen täcker ökar från nuvarande 18 700 till 25 000 kronor (de första hundra dagarna). Det motsvarar ungefär 35 procent av deltids- och heltidsarbetande anställda 2015.

Att man närapå inte vill se det senare, det vill säga att arbetslöshetsförsäkringen – även med den kommande takhöjningen – är långt ifrån en inkomstbortfallsförsäkring för det stora flertalet arbetstagare, och vad det betyder i ett bredare perspektiv, säger något om det vakuum som arbetslöshetsförsäkringen har befunnit sig i under lång tid.

LO:s målsättning kvarstår samtidigt. Den innebär att minst 70 procent av arbetstagarna på kort sikt ska kunna försäkra sina löneinkomster till 80 procents ersättningsnivå. I klartext innebär det att månadslöner upp till cirka 32 500 kronor skulle behöva försäkras i år. Det skulle innebära en högsta ersättning på ungefär 26 000 kronor per månad. Det behövs därmed ytterligare höjningar av högsta ersättning också 2016 och 2017 för att ta snabba kliv upp till en taknivå som är långsiktigt hållbar.

Det som också togs upp i budgetpropositionen i höstas, att den rödgröna regeringen avser att inleda ett arbete som gör att fler kan kvalificera sig och ansluta sig till arbetslöshetsförsäkringen, är minst lika aktuellt och brådskande.

En första genomläsning av den parlamentariska socialförsäkringsutredningens slutbetänkande är nedslående. Där syns varken förslag till lösningar på det låga taket eller det stora problemet med att allt färre omfattas av arbetslöshetsförsäkringen vid arbetslöshet.

LO:s principiella hållning är att det senare bör lösas genom kvalificeringsvillkor som bygger på en viss mängd arbete under sex månader respektive avklarade studier på gymnasie- och eftergymnasial nivå samt svenska för invandrare.

Dessutom måste villkoren för deltidsarbetslösa ses över och förändras. Principiellt viktigt som utgångspunkt är då att tillfälligt timanställda och fast deltidsanställda har väsentligt olika anställningsförhållanden.

Förbättringarna bör genomföras med början redan 2016.

Den mer samlade och nyanserade sammanfattningen måste bli att ja, takhöjningen är på tiden och viktig. Det är bra att den rödgröna regeringen tar detta första steg för en förbättrad arbetslöshetsförsäkring. Däremot är det inte tillräckligt under mandatperioden. Det återstår flera aktiva politiska beslut de närmaste åren för att arbetslöshetsförsäkringen ska kunna betraktas som en försäkring som understödjer en väl fungerande arbetsmarknad präglad av matchningskvalitet och höga välfärds- och fördelningspolitiska ambitioner.

Framför allt önskar jag att diskussionen om arbetslöshetsförsäkringen tar sin utgångspunkt i tre sammanlänkade perspektiv.

• För det första, vad undermåliga försäkringar betyder för individen, främst ifråga om levnadsstandard vid arbetslöshet och acceptans för strukturomvandling.

• För det andra, vad det innebär för partsmodellen och förmågan att upprätthålla starka kollektivavtal.

• För det tredje, vad det betyder för betalningsviljan och medborgarnas stöd för generell välfärd.

Ulrika Vedin,ulrikavedin

utredare, LO