Många anställda har ingen aning om att de har rätt till sjukpenning ens, berättar skydds­ombudet Nesih Cilgin. Foto: Bertil Enevåg Ericson

 

Nesih Cilgin har aldrig stannat hemma för snuva under sina 16 år som undersköterska. Det finns inte på kartan för en kommunalare, oavsett hur hög feber man har, slår han fast.
– Det är bara att stoppa i sig ett piller och ge sig iväg till jobbet.

Han är regionalt skyddsombud för Kommunal i Stockholm på halvtid. Den andra halvan jobbar han som undersköterska på Dalens servicehus i södra Stockholm.

– Risken att lilla Elsa, 95 år, inte ska få komma upp ur sängen under hela förmiddagen räcker för att jag ska gå till jobbet trots att jag är förkyld, säger han.

När han började sitt yrkesliv hade varje arbetsplats en vikarie­pool som kunde rycka in med
kort varsel. Och det var inte uppskattat, vare sig bland kollegor ­eller bland chefer, om man gick till jobbet och smittade ner de andra.

I dag gäller det omvända. Du stannar inte hemma om du inte drabbats av en allvarlig sjukdom. Du vet att det inte kommer några vikarier, att det blir dina arbetskamrater som får gå in för dig.

– I dag tar man dubbla hänsyn, dels till de äldre, dels till arbetskamraterna. Ingen stannar hemma för lite feber.

Nesih Cilgin är inte ett dugg förvånad över att sjuknärvaron ökar bland kommunalare. Han befarar att det kommer att öka ännu mer.

– I dag är det tio gånger enklare att starta en hemtjänst än att starta en kiosk. Vissa har det som rutin att bara ha bidragsanställningar. Och arbetarna, till stor del invandrare, tar vilka skitvillkor som helst bara de får ett jobb.

Många arbetare har noll koll på sina rättigheter, berättar Nesih Cilgin. De har ingen aning om att man har rätt till sjukpenning när man blir sjuk, och tror att man kan bli av med jobbet om man stannar hemma en dag.

– Jag har sett anställningskontrakt som jag inte trodde existerade i Sverige. Det står att allt ingår i lönen – sjukpenningen, semesterersättningen, övertiden och ob-tillägget.

 

Läs också: