LÄS OCKSÅ Debatt: Släng rapporten om machokultur i soptunnan – Kurt Junesjö

Precis som Kurt Junesjö själv skriver är det arbetsgivaren som ska se till att maskulina kulturer inte får utrymme att påverka säkerhet och säkerhetsarbetet på arbetsplatsen.

Maskulina kulturer handlar inte om män i sig, eller att lägga ansvaret på enskilda, utan om värderingar och normer som försvårar det förebyggande arbetet, som arbetsgivaren har ansvar för. Det handlar om yrkesideal där fysisk styrka, uthållighet och förmåga att utstå smärta är viktiga ingredienser. Sådana yrkesideal, som kan överföras till nyanställda, utgör hinder för förbättrad säkerhet.

Arbetsgivaren ska riskbedöma arbetsmiljön, vidta åtgärder och ta fram en handlingsplan för att minimera olycksrisken. I det arbetet ingår att relatera till rådande maskulina normer och värderingar på arbetsplatsen.

För att komma åt dessa ibland mycket komplicerade beteenden behövs mer kunskap om vilka riskfaktorerna är och hur arbetsgivare tillsammans med de anställda kan förebygga arbetsrelaterad ohälsa. Mycket handlar om att göra arbetsplatsens kulturer kända, att det finns medvetenhet om riskerna, men också att det finns kunskap om genus och ett genusperspektiv i arbetsmiljöarbetet.

Forskning kring olycksrisker och förebyggande säkerhetsarbete som har ett uttalat genusperspektiv är begränsad i Sverige och andra länder. Kunskapssammanställningen poängterar också vikten av ytterligare forskning med genusperspektiv för att kunna identifiera viktiga faktorer för ett framgångsrikt förebyggande arbetsmiljö- och säkerhetsarbete i utsatta mansdominerade yrken och sektorer.

Dock är det grundläggande problemet inte bristen på forskning utan snarare att män finns i just de branscher där olycksfrekvensen är hög, som i bygg och transportindustrin. En bra arbetsmiljö för män är också en bra arbetsmiljö för kvinnor.

Arbetsmiljöverkets uppdrag är att se till att arbetsgivare arbetar systematiskt med att förebygga och förhindra arbetsskador. Arbetsgivarna ansvarar för det konkreta arbetet på arbetsplatserna. Det handlar om att medvetet styra resurser, leda och organisera arbetet på ett sätt som främjar hälsa oavsett kön.

Ann Ponton Klevestedt, Enhetschef för statistik och analys, Arbetsmiljöverket