Under två veckors tid har nyhetssajten Breakits reporter Erik Wisterberg tagit jobb som cykelbud för två av de stora matleveransföretagen: Uber Eats och Foodora. På ett föredömligt sätt blottlägger han den nya gigekonomins usla arbetsförhållanden med korttidskontrakt, låga löner och utan försäkring.

När han cyklar för Uber Eats är den lön han kommer upp i 39 kronor i timmen. Cykelbudskarriären inleds dessutom som skuldsatt: För Uber Eats-väskan tas en dispositionsavgift på 500 kronor ut. Cykeln får han själv stå för, liksom en portabel mobilladdare. Många av dem han möter är nyanlända. De cyklar på jakt efter en bättre framtid och är beroende av de få matleveranser de får för att tjäna pengar till mat och boende.

På Foodora ser det något bättre ut, även om det fortfarande inte är bra. Erik Wisterberg kommer upp i en lön på 168 kronor i timmen och han har schemalagda arbetspass.

Men samtidigt får cykelbuden som kör för Foodora bara enmånadskontrakt och arbetsgivaren sitter därmed på hela makten att välja vilka som ska fortsätta få uppdrag.

När Arbetet i mars uppmärksammade cykelbudens villkor kunde vi dessutom berätta om cykelbudet Carlos Gomes som fick sparken från Foodora med ett sms efter att han tagit kontakt med facket. Han hade då inte fått någon sjuklön utbetald när han drabbats av lunginflammation.

DN:s ledarsida menade i veckan att även om villkoren på Uber Eats är upprörande dåliga är de nya mattjänsterna samtidigt ”ett pedaltramp in på den svenska arbetsmarknaden.” Men någon språngbräda för nyanlända in på den svenska arbetsmarknaden är det inte fråga om.

Tankesmedjan Tiden kunde till exempel i en rapport från förra året visa att medan unga födda i Sverige kan börja med ett enkelt jobb och sedan ta sig vidare in på arbetsmarknaden gäller det inte för utlandsfödda. Även efter åtta år i landet är många kvar i enkla jobb.

En utbredning av den här typen av jobb kommer att leda till fler working poor – arbetande fattiga. Fler kommer alltså att inte kunna leva på sin lön, utan vara förpassade till fattigdom och obefintlig trygghet på arbetsmarknaden.

Det är knappast vägen framåt för svensk arbetsmarknad.