Välfärdsbolagen satsar nu stora belopp på propaganda och lobbying för att stoppa Ilmar Reepalus förslag om vinstbegränsningar i välfärden.

Det är naturligt. Dagens vinstsystem garanterar att inte bara miljoner utan miljarder av svenskarnas skattepengar går till riskkapitalisters egen privata konsumtion i stället för till vård, skola och omsorg. Så självklart vill de fortsätta med dessa vinstuttag.

Då är stora belopp till lobbying småpengar i sammanhanget. Då är inte heller en nyanserad debatt så viktig, bara de lukrativa vinstuttagen får fortsätta.

Så till exempel har en uppsjö anlitade lobbyister svarat på Ilmar Reepalus utredning med argumentet att det behövs mer tillsyn och inte vinststopp, utan att bry sig om utredningens många skarpa förslag om ökad tillsyn. Lobbyisternas syfte är naturligtvis att styra om debatten så långt från vinstuttagen som möjligt.

Så till exempel har samma välbetalda lobbyister av samma skäl anfört att kvaliteten är det viktigaste, inte vinststopp, utan att vilja kännas vid att i alla våra grannländer där vinstuttag är förbjudet är också kvaliteten högre, till exempel med betydligt bättre skolresultat för elever som inte dväljs under vinstuttagens skapade resursbrist.

Men inte ens borgerliga partiledare verkar längre försöka påskina att vinstuttag höjer kvaliteteten, naturligtvis för att all fakta visar på motsatsen.

Det senaste exemplet på den smygande katastrof som svensk välfärd drabbats av genom vinstuttag är vad som ska hända med Ersta sjukhus i Stockholm, ett av Sveriges bäst fungerande och mest uppskattade sjukhus.

Ersta sjukhus i Stockholm drivs sedan 1851 av en stiftelse, Ersta diakoni.

Den borgerliga majoriteten i Stockholms läns landsting har dock beslutat att driften av sjukhusets internmedicin och kirurgi ska konkurrensutsättas och bjudas ut på offentlig upphandling.

Det naturliga scenario som dagens system med vinstuttag skapar blir därför att ett riskkapitalbolag tar över, krossar verksamheten som byggts upp under 170 år, driver fram besparingar för att öka vinsten, slaktar personalens arbetstider och arbetsmiljö för att spara pengar, förslagsvis genom hyvling av tjänster och övriga personalnedskärningar som blivit omåttligt populära besparingsmetoder inom välfärdsföretagen. Och därefter säljer verksamheten vidare om 5 – 7 år, vilket är en normal tidshorisont i ägandet för alla riskkapitalbolag.

För snöd vinnings skull är alltså välfärdsbolagens lobbyister och övriga vinstförsvarare inom våra borgerliga politiska partier beredda att slakta våra bäst fungerande välfärdsinrättningar.

Vi måste åter till det självklara, att det vi betalar i skatt för välfärd också ska gå till välfärd och inte till vinstuttag. Vinstuttagen måste snabbast möjligt stoppas i all välfärd som skola, vård och omsorg. Det måste ske innan hela den välfärd vi har byggt upp genom århundradena har raserats och förvandlats till privata golfbanor på Caymanöarna.