Nej, svenskarna vill inte ha ökade ekonomiska klyftor. Tvärtom, 80 procent vill se att klyftorna minskar. Det visar en undersökning av tankesmedjan Katalys som presenterades på fredagen.
Katalys och Jämlikhetsfonden har tillsammans med opinionsföretaget Novus frågat ett urval personer uppdelat efter kön, ålder, utbildning, sektorer, partisympatier och facklig anslutning om deras syn på ojämlikhet. Trots den stora bredden är resultatet att en majoritet vill att de ekonomiska klyftorna i samhället minskar.
Högertankesmedjor som Timbro har i årtionden velat sätta bilden av att det finns folkligt stöd för större ekonomiska klyftor. Men det verkar alltså som att högerns omhuldade påstående att ”hungriga vargar jagar bäst” inte är så hett trots allt. Fyra av fem tycker enligt undersökningen att regeringen tydligare borde prioritera åtgärder för att minska klyftorna.
En viss skillnad finns naturligtvis mellan hög- och låginkomsttagare, olika partisympatier och utbildningskategorier. Även åldern påverkar, där äldre tycker att klyftorna gör samhället sämre i högre utsträckning än yngre. Det kan antagligen kopplas till de låga pensionerna och att unga som är i början av sina liv ser ljusare på sina framtidsutsikter än äldre som befinner sig i slutet.
Intressant är också synen på hur mycket en verkställande direktör bör få tjäna i förhållande till sina anställda arbetare. I snitt verkar fem gånger så mycket vara skäligt för de svarande. Spannet sträcker sig mellan tre och sex gånger arbetarlönen. Mer än så tycker ingen är en rimlig lönenivå.
Ställ det mot LO:s undersökning om makteliten där bland annat inkomsterna för 50 verkställande direktörer i det svenska näringslivet undersökts. De tjänar i snitt 54 gånger mer än en anställd arbetare. Även om dessa säkert skiljer ut sig från direktörer i mindre företag säger det något om hur stora inkomstklyftorna blivit. Och det förklarar inte minst varför konflikten mellan ”eliten” och ”folket” så snabbt etablerat sig.
Undersökningen visar också att moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater är den grupp som ser mest positivt på ökade ekonomiska klyftor till skillnad från övriga partisympatisörer. Trots Centerpartiets och Liberalernas försök att fjärma sig så långt från socialdemokratin som möjligt verkar deras väljare ändå tycka att ekonomisk utjämning är en viktig politisk fråga.
Vågar man hoppas på att den socialliberala delen av borgerligheten tar sitt förnuft till fånga för att minska ekonomiska klyftorna? Om demokratin är viktigare än regeringsmakten för dem borde svaret vara ett självklart ja.
Är det någon fråga som både kan ena väljarkåren och minska stödet för Sverigedemokraterna är det att ta itu med ojämlikheten på allvar.
