Två gånger om året gör LO-ekonomerna en egen konjunkturbedömning. Den bedömning som publiceras i dag har mycket gemensamt med rapporterna från Konjunkturinstitutet och regeringen den senaste tiden: Svensk ekonomi går bra, och tillväxten drivs nu främst av exporten, eftersom den offentliga sektorn inte kan öka sin efterfrågan ytterligare.

LO-ekonomerna räknar med en BNP-tillväxt på 2,7 procent i år och 2,6 procent 2018. Det är något mer optimistiskt än regeringens antaganden nyligen. Tillväxten hålls dock tillbaka av brist på kompetent arbetskraft. Vart tredje företag säger sig ha svårt att rekrytera. Och inom offentlig sektor har bristen på rätt personal aldrig varit värre.

Trots hög efterfrågan på arbetskraft sjunker arbetslösheten bara mycket måttligt, från dagens 6,8 procent till 6,6 procent 2018, enligt LO-prognosen. Det beror på att stora grupper av nyanlända söker sig ut på arbetsmarknaden, i många fall utan den utbildningsnivå som krävs för att kunna ta de lediga jobben.

– Fler måste få tillgång till regulär utbildning, i först hand på grundskolenivå, säger LO:s chefsekonom Ola Pettersson. Här fungerar inte politiken som den ska.

LO-ekonomerna tror inte att inflationen når upp till Riksbankens tvåprocentsmål de kommande två åren. Kanske mest intressant i sammanhanget är LO-ekonomernas bedömning att löneökningarna inte kommer att ge någon som helst impuls till ökad inflation.

Den 31 mars kom parterna inom industrin överens om nya, treåriga avtal som ökar lönerna med totalt 6,5 procent, varav 6 procent är löneökningar och 0,5 procent är pensionsavsättningar. Till det kommer en låglönesatsning där det finns löner under 24 000 kronor i månaden. Om den här uppgörelsen bildar norm för resten av arbetsmarknaden, vilket den ser ut att göra, innebär det löneökningar på 2,2 procent per år i genomsnitt.

Den starka efterfrågan på arbetskraft kan komma att driva fram löneökningar utöver de centrala avtalen. LO­-ekonomerna bedömer att ”det starka konjunkturläget kommer att ta ut sin rätt”. Men löneglidningen blir blygsam – den långsiktiga trenden är att följsamheten mot de centrala avtalen inom industrin blir allt starkare. Inte ens i den glödheta byggsektorn väntar LO-ekonomerna att lönerna ska öka med mer än 3 procent 2017 och 2018.

På lång sikt bör lönerna öka i takt med förädlingspriserna i näringslivet, plus produktivitetsutvecklingen – så ser den gängse teorin om löneutrymmet ut. I höstas beräknade LO-ekonomerna det här utrymmet till mellan 2,5 och 3,5 procent de kommande åren.

Nu ser löneökningarna ut att hamna i nedre delen av det intervallet. Och blir löneglidningen mindre än väntat riskerar löneökningarna att hamna under 2,5 procent.

De senaste 35 åren har skillnaderna i ekonomisk standard ökat i Sverige.

– Medan förvärvsarbetande har ökat sina inkomster med 50 procent sedan början av 1990-talet har inkomsterna för sjuka och arbetslösa bara ökat med åtta procent, säger LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden-Bergström. Det är en viktig förklaring till de ökade klyftorna, som förstärks av att sjuka, arbetslösa och pensionärer inte får del av jobbskatteavdraget.

Grundläggande för att minska inkomstklyftorna är att pressa ner arbetslösheten, och LO:s ekonomer vill se en fortsatt expansiv penningpolitik och finanspolitik.

LO-ekonomerna har också beräknat kostnaderna för olika reformer som skulle minska inkomstskillnaderna. Att höja taket i a-kassan till 1 300 kronor per dag – en reform med stark effekt på inkomstskillnaderna – skulle kosta relativt lite, omkring två miljarder kronor netto.

– Det är en reform vi förordar, säger Åsa-Pia Järliden-Bergström. Den skulle innebära att lika stor del av löntagarna får ut 80 procent av sin inkomst vid arbetslöshet som i början av 1990-talet.

En annan tänkbar reform som är betydligt dyrare är att låta alla – även sjukskrivna, arbetslösa och pensionärer – få del av jobbskatteavdraget. Den årliga kostnaden – alltså bortfallet av skatteintäkter – beräknar LO-ekonomerna till 20 miljarder.

Men det är framför allt jobbskatteavdrag för sjuka och arbetslösa som skulle ha fördelningspolitisk effekt, skriver LO-ekonomerna. Att rikta ett jobbskatteavdrag till pensionärerna, en reform som regeringen gärna vill genomföra, ”bidrar inte nämnvärt till att minska skillnaderna i ekonomisk standard generellt”.