Samtidigt som S-kongressen på måndagen klubbade att vinstjakten ska bort ur välfärden gick de borgerliga partierna och SD samman för att kräva att våra universitetssjukhus ska säljas ut till riskkapitalbolag.
Det är i sanning en mycket tydlig markering. SD och de borgerliga partierna anser alltså att svenska skatter är till för att plundras. Att 80 procent av väljarna begriper att våra skattekronor gör sig bäst som resursförstärkning i välfärden bekommer dem inte. Varje skattekrona som kan föras ur välfärden, helst ur landet, bort från människors behov och välfärd ses uppenbart som en seger.
Sverigedemokraterna intar här en särställning. Medan de övriga borgerliga partier i olika grad baserar sitt ja till vinstuttag på en omsorg mot mer välbeställda delar av sin väljarkår motiveras SD:s ställningstagande av att de vill bevara samhällets klassklyftor.
Den viktigaste ingrediensen i SD:s politiska arbete är nämligen att bevara och förstärka konflikten med ”eliten”. Varje ansats för att minska klyftorna och stoppa riskkapitalbolagens plundring av våra skattepengar motverkar därmed den konfliktbild som Sverigedemokraterna vill ha kvar.
I retoriken kommer SD att fortsätta peka på klyftan mellan ”eliten” och alla andra. Men i praktiken går de alltså som synes samman med de borgerliga partierna för att till varje pris bevara denna klyfta.
