Polisens tystnad raserar förtroendet hos de hotade

Martin-K-webbledartopp

LEDARE. Örebropolisen Peter Springares ord omöjliggör varje vettig kontakt mellan hotade journalister och polisen. Det är dags för polisens ledning att bryta tystnaden och tydliggöra polisens roll i samhället, skriver Arbetets politiska redaktör Martin Klepke.

En polis som på sociala medier skriver att misshagliga journalister bör ”förintas”. En polisprofessor som i tv slår fast att många poliser sympatiserar med Sverigedemokraterna.

Och jag tänker, är det kört nu för oss journalister som fortfarande vill hävda att ett demokratiskt styre är att föredra framför ett Sverige styrt av rasister och högerextremister?

Har vi nu inte längre en polis och ett rättsväsende som värnar yttrandefriheten? Naturligtvis finns det många poliser som fortfarande vill göra sitt jobb, det vill säga upprätthålla lag och ordning och försöka gripa brottslingar. För någon vecka sedan träffade jag några av dem i Polisens nya hot och hatgrupp som bildats i Stockholm.

Liknande grupper ska bildas i storstäderna och problematiken ska få ett större fokus även utanför de största städerna.

Men då yrkesverksamma poliser öppet talar om att ”förinta” journalister med annan politisk åsikt blir man mörkrädd. Vi har då definitivt hamnat i ett helt nytt läge i Sverige, inte bara politiskt utan också legalt.

Polisen är en del av rättsväsendet. Polisen står för förundersökningar, förhör, våldsmonopol och för att både ta upp och själva avge vittnesmål. Ett vittnesmål från en polis i en rättegång tillmäts regelmässigt mycket stor sanningshalt och kan helt ändra ett domstolsutslag, oavsett andra vittnen.

Vågar vi journalister längre vända oss till polisen när vi hotas av högerextremister? Kommer vår anmälan att hamna hos poliser som Peter Springare som uppenbarligen själva instämmer i de hot vi anmäler och anser att vi får skylla oss själva? Förtroendet för att polisen över huvud taget ska bry sig om journalisters anmälan är redan kraftigt kringskuret efter att en mängd anmälningar om dödshot mot journalister under senare år blivit liggande utan åtgärd hos polisen runt om i landet.

Det är ingen hemlighet att hoten mot journalister i dag i stället har blivit en stor inkomstkälla för privata säkerhetsbolag som i polisens frånvaro anlitas som skydd av de större mediahusen. De mindre får förlita sig på vänner och kolleger. Vem vill söka lagligt stöd hos en instans, som på sociala medier uppger att man bör förintas? Vem vågar för övrigt längre ens kritisera Springares ord om att ”förinta” journalister då risken att utsättas för hot och hat är uppenbar?

Några dagar efter Springares förintelseord uppmanade medlemmar i Facebookgruppen ”Stå upp för Peter Springare” alla gruppens medlemmar att rapportera in namnen på de journalister som kritiserade Springares ord om att förinta journalister. Högerextremister hjälper alltså genast till att skapa ett register över vilka journalister som är kritiska till Peter Springares ord.

Just nu finns tio namngivna journalister på denna lista, de flesta knutna till tidningen Aftonbladet. Är det dessa journalister som ska ”förintas”? Och hur? Även om Springares stödtrupper anser att han menat det bildlikt, att ”förintelsen” av journalister ska ske genom argumentation, påverkar det naturligtvis förtroendet och tilliten till polisen kraftigt. För att vara tydlig: det som hänt utraderar förtroendet och omöjliggör varje vettig kontakt mellan hotade journalister och polisen.

Och hittills har polismyndigheten inte kommenterat Peter Springares ord på något sätt. Betyder det att man instämmer i hans ord? Om inte är det dags för polisens ledning att bryta tystnaden och tydliggöra polisens roll i samhället.

Martin Klepke
08-725 52 03 @martinklepke

Kommentera den här artikeln