Lex Laval är uppkallad efter konflikten kring det lettiska företaget Lavals skolbygge i Vaxholm 2004, då Byggnads försatte arbetsplatsen i blockad.  Foto: Claus Gertsen/TT

INSÄNDARE. Lex Laval visar tydligt skiljelinjerna mellan höger och vänster i politiken. Genom att riva upp lagen tas steg bort från en osund konkurrens och den svenska modellen stärkt, skriver Johanna Haraldsson (S) och Thomas Olsson (LO Småland-Blekinge).

Det är ingen skillnad mellan vänster och höger i politiken, påstås det likgiltigt ibland. Inget kunde vara mer fel. Det demonstreras extra tydligt när det gäller synen på svensk arbetsmarknad, svenska kollektivavtal och den svenska modellen.

Under den borgerliga regeringen togs flera beslut som kraftigt försämrade villkoren för löntagare. Ett tydligt exempel är lex Laval.

Kortfattat handlar lagen lex Laval om att begränsa fackförbundens möjlighet att genomföra exempelvis blockader och strejker mot företag som använder sig av utländsk arbetskraft för att kraftigt dumpa lönerna och försämra villkoren för de som jobbar i Sverige. Ytterst handlar det om priset vårt arbete. Sedan införandet har lex Laval skapat en osund konkurrens, inte minst inom byggbranschen, där oseriösa företag gynnas på bekostnad av seriösa.

Syftet med lex Laval har varit tydligt: Från borgerligt håll vill man öppna för en låglönemarknad i Sverige och förskjuta maktbalansen på svensk arbetsmarknad, till nackdel för arbetare. Av samma anledningar försämrade den borgerliga regeringen även arbetslöshetsförsäkringen och socialförsäkringen.

Socialdemokraterna och LO har en helt annan syn på arbetsmarknaden. Vi står på arbetarnas sida i kampen för en bra lön och schyssta arbetsvillkor. Därför gick vi till val på att riva upp lex Laval. I vårt Sverige ska svenska kollektivavtal gälla för alla som jobbar i Sverige – oavsett ursprung.

I regeringsställning har därför Socialdemokraterna nyligen presenterat en proposition som ska säkra att svenska kollektivavtal gäller för alla som verkar på svensk arbetsmarknad och att det ska vara möjligt för fackförbunden att vidta stridsåtgärder om dessa inte följs.

Steg för steg arbetar regeringen med att stärka den svenska modellen. Samtidigt fortsätter högern ropa efter nya skattesänkningar och vill fortsätta lösa arbetsmarknadens utmaningar genom försämrade löner och arbetsvillkor för stora grupper.

Här i ligger skiljelinjen i svensk politik, då som nu.

Johanna Haraldsson
Thomas Olsson