Den utgående axelns hållbarhet testas.  Foto: Fredrik Sandberg/TT

Labbmekanikern Göte Dahlin ser till att delarna håller måttet på Scanias Tekniska Centrum. Följ med honom på en arbetsdag.

Klick, klick, klick. Den röda och runda anordningen rör sig ryckigt. Den vrider en axel fram och tillbaka för att testa vad axeln håller för. Det är axeln som går ut från växellådan på Scanias lastbilar som undersöks.

– Vi stressar sönder saker. På kort tid kör vi en livstid för delar till lastbilarna. Testen tar som regel mellan en dag och en vecka, säger Göte Dahlin, som är labbmekaniker på Scania i Södertälje.

Han jobbar på Scanias Tekniska centrum där nya lastbilar och bussar utvecklas. 3 600 anställda arbetar med att ta fram nya lastbilar och av dem är 250 metallarbetare. Verkstadsarbetarna på avdelningen jobbar med alla delar i utvecklingen av nya fordon.

En del av dem provkör bilarna och andra utvecklar metoder för service och reparation. Som regel rekryteras metallarbetarna internt och de som får jobb på Scanias Tekniska Centrum har ofta lång erfarenhet av någon del i lastbilstillverkningen.

Göte Dahlin jobbar i Wöhlerhallen, som fått namn efter ingenjören som skapade testmetoden för axlar och annat. De är två olika slags test som Göte Dahlin gör.

Det är ett statiskt, som innebär att en axel vrids sönder i en rörelse och det går fort, och en dynamiskt, som innebär att axeln vrids fram och tillbaka.

Axeln som han jobbar med utsätts för en bestämd kraft och när den uppnåtts vrids axeln åt andra hållet. Den här axeln ska testas med 300 000 sådana cykler och utifrån hur detta påverkat axeln drar man slutsatser.

– Det är stora krafter i rörelse. Därför är riggarna inbyggda så att ingen skadas när materialet går sönder.

En stor del av jobbet är hemligt och de anställda har förbundit sig att inte berätta om jobbet för utomstående.

– Jag har bekanta som kör lastbil så jag måste tänka mig för. Jag får inte berätta närmare om vad jag gör på jobbet.

I somras lanserade Scania en helt ny lastbilsmodell och det var 21 år sedan senast. Göte Dahlin var med och arbetade fram växellådan och kopplingen. Tidigare reste han i jobbet. Då jobbade han med kopplingen och folk från avdelningen åkte iväg för att kolla lastbilarna när de körts ett år. På det viset har han arbetat i Kiruna, Östersund, Holland, Italien och Spanien.

– Det finns en personlig utveckling i jobbet. Det är hyfsat självständigt och vi uppmuntras att vara med och lösa problem. Det passar mig när det finns något att bita i och fundera på.

Göran Jacobsson

Klicka på tidslinjen för att se den större.

Om Göte Dahlin

Är: 57 år, labbmekaniker på Scania i Södertälje.

År i yrket: 29 år på Scania och 13 år som labbmekaniker.

Utbildningen: På Scania i bland annat svetsning, skärande bearbetning samt utbildning på dator och för att köra truck.

Lön: Omkring 30 000 kronor i månaden.

Bäst med jobbet: ”Det går aldrig slentrian i det. Det finns hela tiden nya saker att prova och nya problem att lösa.”

Sämst med jobbet: ”Det kan köra ihop sig och bli rörigt ibland. Man jobbar med flera saker samtidigt och det kan hända att saker går lite för fort då.”

Om verkstadsarbetare

Hos IF Metall är bilden att det finns erfarna och kunniga verkstadsarbetare som jobbar med utveckling på alla företag där man sysslar med att arbeta fram nya produkter. Utvecklingsarbete kan befinna sig i gränslandet mellan arbetare och tjänstemän.