Det blev fällande dom i den ”tragiska” olyckan vid Nordkalk, skriver tidningarna dagen efter att domen har fallit. En platschef får villkorlig dom och Nordkalk får en företagsbot på tre miljoner kronor för dödsolyckan i Luleå för sex år sedan.
Men nej, det som hände vid Nordkalkolyckan är inte ”tragiskt”. Olyckan, där 24-årige Johan Löfroth avled och flera skadades, den då 19-årige Gustaf Seppelin Solli mycket allvarligt, hade klara orsaker. Och dessa orsaker måste identifieras och åtgärdas.
Om vi hänskjuter det som hände till något ”tragiskt” så skapas lätt bilden av att det som skett var oundvikligt, ingen vill ju att det skulle hända. Ingen går runt och planerar en olycka så folk dör eller skadas.
Men vi måste sluta förminska arbetsplatsolyckor genom att kalla dem ”tragiska”. En arbetsplatsolycka sker aldrig i ett vakuum. Det finns alltid orsaker och då ska dessa orsaker letas fram, visas upp och förändras.
I Nordkalkmålet, där rengöring av en kalkugn orsakade en ångexplosion med kraftiga frätskador som följd, är ansvarsfrågan det viktiga. Här för rätten ett viktigt resonemang om hårdfakta, om arbetet var utlagt på entreprenad eller om det var fråga om en inhyrningsverksamhet. Hade det varit en entreprenör som genomfört arbetet hade Nordkalk svårare kunnat fällas.
Nu valde rätten att se det som ett inhyrningsförhållande vilket möjligen var en förutsättning för att se Nordkalk som ansvarig.
Så långt kommen i domen måste en läsare lägga undan alla tankar om tragedi. A och O för att förhindra framtida olyckor är att ansvarsförhållandena måste vara fullständigt klarlagda. Och domen avslöjar en tydlig kombination av en alltför svag lagstiftning över huvudansvaret och enskilda personers bristande kompetens och kunskap.
Det är tyvärr en kombination vi ofta har sett, för här finns också ett personligt ansvar.
Att det tidigare under samma dag redan hade skett en liknande mindre explosion, och att ansvariga chefer ändå inte avbröt arbetet tills man blivit säker på att det kunde slutföras utan ytterligare olyckor är fullkomlig hårresande.
En sådan chansning eller genväg i säkerhetsarbetet ska över huvud taget aldrig få förekomma, vare sig det beror på låg kunskap om arbetsmiljöfrågor eller en horribel jakt på tidsminimering och profit.
Det är bra att Nordkalkmålet slutligen är avgjort i tingsrätten. Det är dock uppenbart att lagstiftning och arbetsmiljöhänsyn måste tillmätas högre värde.
Och på en punkt är förloppet nu helt klarlagt; olyckan var inte ”tragisk”, den var fullständigt oacceptabel.
