Jag har aldrig läst något av Katerina Janouch. Inte så att det är ett medvetet beslut, men hennes böcker rör sig i genrer jag inte ofta är i kontakt med, undantaget hennes barnböcker. Men jag skulle inte ha något emot att läsa dem för mina barn. Inte ens efter att hon tidigare uttalat sig välvilligt om lynchmobbar. Eller nu senast den omtalade intervjun i tjeckisk tv där hon medgett att hon lär sig skjuta för att kunna försvara sig när det hela går åt skogen. En slags jargong jag annars bara sett hos extremhögern och extremvänstern.

Påverkas min bild av henne på grund av detta? Ja, och inte på ett särskilt bra sätt.

Samtidigt gjordes en stor affär av att en (1) bokhandel valt att plocka bort Katerina Janouch ur sortimentet. Att det handlade om en enda liten bokhandel var tydligen inte intressant i sammanhanget.

Det skrevs i svepande ordalag av hennes försvarare att ”bokhandeln” plockade bort hennes böcker, vilket naturligtvis lämnade öppet för den oinsatte att tolka som ”branschen”, helt medvetet.

Det gapades om åsiktskorridor, censur och fråntagen rätt till yttrandefrihet. Men någon censur har det aldrig varit tal om och hennes yttrandefrihet är inte kränkt på något sätt. Att påstå det är att kraftigt urholka ordens betydelse.

I mina ögon har efterspelet lämnat en besk bismak. Janouch hade kunnat hantera saken så mycket bättre. Det är lite som när Ulf Lundell skrev sexistiska hatbrev till någon recensent och vägrade att backa från dessa.

Det är inte vackert. Om det var rätt eller fel av tidningen att be hennes förläggare om ett uttalande kan jag inte svara på. Grejen är den att alla har rätt till ett levebröd, men när man är en offentlig person har man också ett ansvar mot den arbetsgivare eller organisation man företräder, man är företagets ansikte utåt.

Kritiker till händelsen jämför det med McCartyism. Jag kan delvis förstå det tankesättet, men kan väl tycka att det är att dra det lite väl långt. Janouch har, mig veterligen, fortfarande kvar sitt kontrakt med förläggaren och har inte blivit persona non grata. Hon är inte svartlistad och hon är fortfarande en storsäljande författare. Jag kan väl gå med på att det i vart fall ligger i den suddiga gråzonen mellan rätt och fel.

Men det finns en fara i att välja att inte läsa Janouch alls. En enkel väg ut och en åsikt som florerat på sociala medier bland hennes belackare; på grund av hennes åsikter, i vart fall de åsikter hon ger uttryck för genom intervjun i tjeckisk tv, sociala medier och via repliker i media.

Med samma resonemang skulle vi inte kunna tillgodogöra oss något av kvinnohataren Strindberg, brevskrivaren Ulf Lundell, kriminelle Cornelis Vreeswijk, eller någon annan av de många kreatörer med en i våra ögon tveksam karaktär eller obekväma åsikter. Det blir en fattig kultur där snart ingen passerar genom nålsögat. Men det är också farligt att bara läsa de som stryker vår åsiktsvärld medhårs – hur ska vi då förstå den värld som omger oss?

Därför ska jag nog ta och ge Janouch en chans. Det får bli ett besök på biblioteket för min del, för att bilda mig en egen uppfattning om hennes författargärning.

Daniel Lehto