Visst går arbetsmarknaden som ett spjut just nu. De siffror som arbetsmarknadsdepartementet presenterade på fredagsförmiddagen är faktiskt smått otroliga och betydligt bättre än vad någon prognosmakare kunde drömma om för bara ett år sedan.
Men samtidigt lever vi nu i alternativfaktans tidevarv, eller ”alt facts”, som det numera kallas sedan Trump-administrationen bestämt sig för att de 800 000 personer som såg Donald Trumps installation var fler än de 1,8 miljoner som såg Obamas installation. Och även här i Sverige kastas gamla sanningar ut. Fem myror är inte längre fler än fyra elefanter, åtminstone inte om Sverigedemokraternas Avpixlat påstår annat. Moderater och Sverigedemokrater jagar här hemma i stället i kapp med egenhändigt komponerade ”alt facts” som säger att miljontalet svenskar dväljs i utanförskap och att ingen med ljus hud längre vågar gå utomhus.
Men om vi lämnar den fiktiva moderata och sverigedemokratiska serietidningsvärlden och ser till det hederliga (faktiskt det enda hederliga) gamla ordet ”fakta” så visar det sig att sysselsättningen har ökat med 150 000 sedan valet. Samtidigt har arbetskraften ökat med 104 000 personer, det vill säga att den för tillväxten så viktiga sysselsättningsgraden också har ökat och nu ligger i toppskiktet bland EU:s stater.
Och framgångarna på arbetsmarknaden stannar inte där. Arbetslösheten är nu nere i 6,9 procent medan ungdomsarbetslösheten är den lägsta sedan 2003.
Tillväxten har tagit ett ordentligt språng under 2016 och produktionen i näringslivet har ökat, inklusive industriproduktionen.
Detta är som sagt fakta.
Men så var det ju det här med alternativa fakta, där man inte behöver ta hänsyn till statistik eller sanning.
Enligt partiledaren i ett av Sveriges numera två ”alt factspartier”, Moderaterna, är Sverige i stället på väg mot en katastrof så stor att Moderaterna numera anser att det är partiets plikt att ta hjälp av det andra, sedan valet 2006 etablerade alt factspartiet Sverigedemokraterna, riksdagens extremkonservativa parti, sprunget ur nazismen, för att ”rädda” Sverige och störta regeringen.
När man lyssnar på Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra lyser all ovanstående fakta om arbetsmarknaden med sin frånvaro. I stället låter det som om knappt någon över huvud taget längre arbetar i Sverige. Som främsta argument för att det gigantiska utanförskap hon pratar om verkligen existerar pekar Kinberg Batra på att många är sjuka någon dag då och då.
Och dessa lever alltså i utanförskap.
Jo, det är faktiskt det argumentet hon för fram.
Med Moderaternas logik är med andra ord utanförskapet extra stort och katastrofen för Sverige extra nära just nu i februari. Med snuva och influensa på topp kallas ju februari ofta för vabruari. Att många är sjuka, och många andra vabbar är alltså enligt Moderaternas ”alt facts” mer avgörande för Sveriges framtid än att tillväxten är hög, arbetslösheten allt lägre och arbetsmarknaden bland de bästa i EU. Och så avgörande är alltså dessa sjuka i alt facts-världen att Moderaterna anser det vara rätt att inleda ett samarbete med ett djupt rasistiskt parti för att störta regeringen.
Man tar sig för pannan för denna totala brist på verklighetsförankring hos ett parti som påstår sig vara ansvarstagande. Hur ska Anna Kinberg Batra eller andra företrädare för detta parti kunna leda ett land, då de inte ens kan läsa fakta? Ska vi efter ett Moderat- och SD-lett maktövertagande i stället för fakta dagligen bli matade av pinsamma verbala krumbukter a lá Donald Trump?
Naturligtvis finns fakta att vara fortsatt missnöjd med på arbetsmarknaden. Faktabeskrivningar är nämligen sällan så svartvita som Sverigedemokrater och numera även Moderater gör gällande. Arbetslösheten är fortfarande alltför hög, långtidsarbetslösheten står kvar på för höga nivåer. Och framför allt är skillnaden mellan nyanlända män och kvinnors fortsatta väg efter avslutad etableringsplan fullständigt orimlig, vilket stod klart när de nya siffrorna kom i fredags.
Men samtidigt visar fakta att sysselsättningsgraden bland utrikes födda som helhet nu är den högsta sedan 2005, alltså den högsta på tolv år, fakta som det råder total tystnad om i M:s och SD:s alt facts-värld.
Och framför allt pekar utvecklingen på en fortsatt förbättring på arbetsmarknaden, något som uppmärksammats av både OECD och World Economic Forum. Två fackföreningsekonomer ville i förra veckan till och med att regeringen nu på allvar börjar snegla på det socialdemokratiska målet att nå EU:s lägsta arbetslöshet senast under 2020, något som de anser inte alls är orealistiskt.
Så framtiden ser ändå ljus ut.
I den riktiga världen.
