Kultur

Ojämna toner i färgsprakande kärleksmusikal

Det börjar med ett irriterat långfinger och slutar i en blick som kommer få romantikers hjärtan världen över att brista.

Emma Stone och Ryan Gosling. Bild: Foto: Dale Robinette/LionsgateStone in a scene from, "La La Land." The film was nominated for an Oscar for best picture on Tuesday, Jan. 24, 2017. The 89th Academy Awards will take plaDale Robinette/Lionsgate/AP

Handlingen i La la land kretsar kring en kämpande skådespelerska (Emma Stone) som vid slumpartade tillfällen stöter ihop med en jazzpianist (Ryan Gosling) och ljuv musik uppstår.

Den Oscarstippade filmen har marknadsförts som en musikal för musikalhatare, en klassisk Hollywood-film i moderna kläder. Och någonstans där ligger La la lands stora problem, för tonen är lika ojämn som den improviserade jazz som Goslings karaktär älskar.

Ena stunden är det dans och sång i starka färger, en sekund senare ska dov ljussättning försöka framhäva smärtan i ett misslyckande medan synkroniserad dans ska skildra subtila känslor.

Men filmen är absolut värd biljettpriset för det imponerande musikalnumret i inledningen, kemin mellan Stone och Gosling och det kanske finaste, bitterljuva, slutet på länge.