Reglerna för sjukskrivna en styggelse

INSÄNDARE. I andra sidan luren gråter en av mina långtidssjukskrivna kollegor. De regler vi har vid sjukskrivningar är omänskliga, skriver en fackligt förtroendevald i Handels. 

Missat samtal och jag lyssnar av mitt mobilsvar. ”Hej Maria. Jag behöver din fackliga hjälp. Ring mej när du har möjlighet” hör jag min långtidssjukskrivna arbetskamrat säga.

Jag ringer upp och hon berättar att hon har blivit utförsäkrad (trots borttagen bortre gräns i sjukförsäkringen) och varit på Arbetsförmedlingen, ringt vår arbetsgivare och blivit kontaktad av personalavdelningen. Rösten i telefonen är inte den som jag känner igen som min glada pigga arbetskamrat.

Efter att ha jobbat sedan sjuttiotalet i samma yrke och många år på samma arbetsplats blev hon utsliten i armar, axlar. Operationer har gjorts och diverse utredningar i sjukvården och försök att komma tillbaka. Kvinnan kan inte längre lyfta sina armar eller bära sitt älskade barnbarn.

Hon har bara några år kvar till pensionen. Den tid då man vill kunna passa sina barnbarn, kanske påta i landen och göra andra härliga aktiviteter som man har sätt fram emot.

Inte nog med smärta, läkarbesök och en beroendeställning till sina närmaste så ska hon nu släpas ordentligt i skiten med en sista kamp med vårt lands styggelse. Då menar jag inte försäkringskassan som myndighet, utan regelverket.

Vi har tidigare konstaterat att ett ordentligt rehabarbete inte har gjorts från arbetsgivarens sida. Det finns ingen eller mycket dålig dokumentation. Förtidspensionsansökan har gjorts och den ska nu överklagas efter avslag.

Vi vet vad detta gör med det mänskliga psyket, även hos den starkaste. Min arbetskamrat i telefonen är en bruten kvinna som inte alls vill ta upp kampen. Hon bråkade med försäkringskassan för ett år sedan och lyckades få förlängd sjukskrivning med ersättning. Sen trodde vi väl att det skulle flyta på när taket togs bort.

Hon gråter i andra änden av tråden och klumpen växer i min hals och mitt hjärta fullkomligt slits ur mitt bröst. Jag orkar inte med denna styggelse vi har i vår fina demokrati.

En av de stora sorgerna i detta är att de drabbar fler kvinnor än män. Män har också lättare att få igenom arbetsskador. För det tycks inte finnas arbetsskador hos kvinnor.

Älskade utkastade människor kom i min famn jag behöver gråta med er för jag orkar inte med denna styggelse.

Fackligt förtroendevald i Handels