Från realismen till fantastiken

För åtta år sedan lämnade Maria Turtschaninoff journalistiken för att helt satsa på fantasyskrivandet. Foto: Robert Seger

För åtta år sedan lämnade Maria Turtschaninoff journalistiken för att helt satsa på fantasyskrivandet. Foto: Robert Seger

Recenserad av internationella drakarna The Guardian och Financial Times – men i Sverige är Almaprisnominerade Maria Turtschaninoff relativt okänd. Arbetets Vesna Prekopic träffade henne i idylliska Karis och pratade om f-orden: feminism och fantasy.

Vid det lilla stationshuset i ett kylslaget Karis, sju mil väster om Helsingfors, står en spejande figur i röd klänning, grovstickade strumpbyxor och läderstövlar. Vinterjackans uppdragna luva skymmer hennes sikt, men när Maria Turtschaninoff till sist får syn på mig vinkar hon glatt. Hon kör oss till sin arbetsplats i Bullerbyvärlden, som hon kallar den.

– Det är en rolig historia! Jag bor i närheten och var ute och promenerade för något år sedan när jag hittade den här idylliska, vackra platsen. Jag skrev om min förtjusning på min blogg och en av läsarna visade sig vara ägarinna till det gamla huset jag sett och erbjöd mig en plats där för att skriva, säger författaren Maria Turtschaninoff nöjt bakom ratten.

Till lilla Karis med 9 000 invånare flyttade hon med sin man för tio år sedan från Helsingfors, av den enkla anledningen att de ville sänka boendekostnaden. Hon trivs här.

Maria Turtschaninoff tillhör den finlandssvenska minoriteten, som just i Karis är i majoritet. Under sin uppväxt i Helsingfors lärde hon sig att i vissa områden pratar man inte svenska högt efter mörkrets inbrott.

Hon har rätt, det känns som Bullerbyn när vi kommer fram. En tupp gal och en svartvit katt stryker sig jamande mot benen när vi går mot det röda huset där hon hyr ett ljust rum med fönster mot trädgården och plats för ett litet skrivbord och en smal säng.

Spökena hörs ibland, i övrigt är det tyst och tomt, förklarar hon medan hon erbjuder fem sorters te.

39-åriga Maria Turtschaninoff är glad men förvånad över intresset från en svensk tidning. Det är ovanligt, säger hon. Hon vrider sig generat i soffan när jag kallar henne den största fantasy-författaren i Finland.

– Jaaaa, det vet jag inte riktigt, skrattar hon. Men i och med att Maresi fick Finlandia Junior-priset, som är det största i Finland, har jag ju fått mycket uppmärksamhet.

Maresi från 2014 är Maria Turtschaninoffs stora genombrott. Den är första delen av en trilogi om kvinnorna på ön Menos, där män är förbjudna. Den andra delen, Naondel, kom ut i september i år och den tredje arbetar hon med.

– Jag läste mycket sagor som barn och det första jag skrev i femårsåldern var en saga. Men i tonåren tappade jag det. Jag hade en stark längtan efter att bli författare och fick för mig att det här med fantasi var barnsligt. Då började jag skriva realistiskt, men skrivandet blev svårt och tråkigt. Det var en lång process att hitta tillbaka till fantasin och berättarglädjen. Till min egen röst.

Hur hittade du den? 

– Jag hade en känsla av att jag hade en stängd dörr inom mig, med ett bubbelglas som man inte kan se genom. Det rörde sig där bakom, jag hörde ljud, det hände en massa saker, men jag fick inte upp dörren. Jag visste att jag hade det inom mig, men inte hur jag skulle komma åt det.

Maria Turtschaninoff. Foto: Robert Seger

Maria Turtschaninoff. Foto: Robert Seger

Hon tränade på att skriva överallt, hela tiden, och att se på skrivandet som att öva skalor. I och med det försvann kravet på prestation samtidigt som fantasin kom tillbaka, berättar hon. Övandet resulterade i De ännu inte valda som 2007 blev hennes romandebut – och placerade henne i fantasyfacket.

– Jag är mer glad över epitetet fantasyförfattare än barn- och ungdomsförfattare, för det är ännu mer begränsande. Samtidigt är jag medveten om min ställning som minoritetsförfattare och då tycker jag det är viktigt att vi har barn- och ungdomsböcker som är skrivna på svenska i Finland.

Feministisk författare är ett annat epitet, som hon känner ambivalens kring.

– När Maresi kom ut i Svenskfinland var det ingen som tog f-ordet i sin mun. Men i England marknadsfördes den som feministisk fantasy. Där var det ett säljargument! Jag är feminist, det är inte fråga om det, men är kluven till att sätta den etiketten på romanen. Det blir så exkluderande. Jag är rädd att de som skulle behöva läsa boken inte gör det.

Att det ursprungligen inte blev någon debatt om feminismen i boken tror Maria Turtschaninoff beror på fördomar mot barn- och ungdomsförfattare.

– Vi kan ju inte tänka eller diskutera på samma nivå som vuxenlitteraturförfattare, säger hon sarkastiskt.

Stör den inställningen dig?
– Jo, det stör nog mig. Allt är ju litteratur. Det är samma strävan efter att utforska världen, vad det är att vara mänsklig. Vi tänker på samma saker och vi diskuterar samma saker, oavsett vem vi skriver för. Men det är vattentäta skott.

Efter gymnasiet studerade hon humanekologi vid Göteborgs universitet. 2004 började hon skriva litterärt parallellt med sitt journalistarbete. Sedan 2008 är hon författare på heltid.

– Jag tänkte att ska jag göra det här, så gör jag det nu. Min pappa dog 2003, bara 52 år, och han talade alltid om allt han skulle göra sedan, som pensionär. Men det blev aldrig något sedan.

Maria Turtschaninoff trivs med att skriva fantasy och säger att det är det starkaste litterära redskap hon har för att beskriva den verkliga världen.

– C S Lewis sa att myter är som manna i Bibeln. För var och en blir det just den rätt han eller hon behöver. Så tror jag att fantasy fungerar.

Maria Turtschaninoff

• Maria Turtschaninoff är i år aktuell med Naondel, den andra delen i den blivande trilogin Krönikor från röda klostret. Den första delen, Maresi, kom 2014.

• Övriga romaner är De ännu inte valda (2007), Arra – Legender från Lavora (2009), Underfors (2010), Anaché – myter från
Akkade (2012).

I Maresis sagovärld bevaras kunskapen om Gudinnans tre ansikten – Jungfrun, Modern och Haggan – på klosterön där ingen man får sätta sin fot. Men en dag kliver krigarna i land …

Turtschaninoff har getts ut i 17 länder och är tillsammans med 225 andra kandidater från 60 länder nominerad till Almapriset 2017 (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne).

Engelska filmbolaget Film4 (Slumdog millionaire, 12 years a slave) har köpt filmoptionen till Maresi.

Vesna Prekopic

Kommentera den här artikeln