”Höj taket i sjukförsäkringen”

ARBETET DEBATT. Socialdemokraterna måste göra allvar av vallöftet från 2014 om att höja taket i sjukförsäkringen. Det skriver en rad S-politiker och fackliga företrädare.

Socialförsäkringarna är en central del av den generella välfärden. De är viktiga för människors ekonomiska och sociala trygghet, de bidrar till utjämning av olika sociala risker (ohälsa, arbetsskada, arbetslöshet), de lyfter människor ur fattigdom samt ökar jämlikheten i samhället.

Mot den bakgrunden är det mycket allvarligt, men knappast överraskande, att dessa försäkringar minskar i förtroende hos breda grupper i samhället. Det finns många förklaringar till detta förtroenderas. Men den övergripande förklaringen är att försäkringarna inte längre fungerar som ett fullgott inkomstskydd som ger standardtrygghet för människor som är drabbade av en inkomstförlust på grund av nedsatt arbetsförmåga eller arbetslöshet.

Högeralliansens drastiska ingrepp och stora besparingar i olika socialförsäkringar användes för att finansiera deras gigantiska skattesänkningar. De stora ingreppen har undergrävt försäkringarnas kvalité. Denna politik manifesterar också den tydliga ideologiska vattendelaren mellan de borgerligas och arbetarrörelsens politik. De borgerliga, särskilt Moderaterna, vill fortsätta nedrustningen av försäkringarna så att de enbart garanterar grundtrygghet.

I motsats till grundtrygghet är principen om standardtrygghet en av grundpelarna i de välfärdsförsäkringar som byggdes upp och utvecklades av arbetarrörelsen och som gradvis vann stöd hos de borgerliga mittenpartierna. Den innebär att merparten av ett inkomstbortfall ska kompenseras vid exempelvis ohälsa och arbetslöshet. Principens praktiska funktion är beroende av både ersättningsnivån och det inkomsttak som finns i dessa försäkringar.

Taket i sjukförsäkringen ligger på omkring 27 700 kronor i månaden (7,5 gånger basbeloppet) och det räknas upp med prisutvecklingen. Arbetslöshetsförsäkringen har dock ett lägre tak. Dagens tak är inte heller speciellt höga om man betänker att genomsnittslönen på hela arbetsmarknaden var nästan 31500 kr i månaden under 2015.

Kombinationen av en otillräcklig uppräkning av taket och en god reallöneutveckling har bidragit till att omkring 42 procent av de försäkrade, eller nästan 2,2 miljoner personer, har slagit i sjukförsäkringens tak och har därför en lägre ersättning än 80 procent.

Det finns också skillnader mellan olika grupper när det gäller andelen personer som har inkomster över taket. Fortsätter denna utveckling med alltfler underförsäkrade är det knappast möjligt att undvika ett systemskifte i politiken för socialförsäkringarna, och därmed också för den generella välfärden.

De negativa effekterna av en sådan utveckling är flera. En kil slås in mellan olika grupper av inkomsttagare och särskilt mellan stora delar av medelklassen som har inkomster över taket samt låginkomsttagare och andra grupper som har lägre inkomster. Eroderingen av förtroendet och legitimiteten för socialförsäkringarna skulle fortsätta.

En annan effekt blir en minskad vilja att betala skatt, vilket förstärker drivkrafterna för vissa grupper att ännu mer söka sig till privata försäkringar utöver de 40 procent av löntagarna som idag har en privat sjukförsäkring (individuell/gruppförsäkring).

En ökad betydelse för privata försäkringar i förening med en minskad roll för den offentliga försäkringen bidrar till att undergräva både riskutjämningen och socialförsäkringarnas positiva fördelningseffekter.

Ska standardtryggheten kunna räddas krävs det i första hand en takhöjning, men också att ersättningsnivån på 80 procent blir enhetlig (efter ett år är den 75 procent) under hela ersättningsperioden.

Det är alltså hög tid för socialdemokratin att förverkliga löftet i valmanifestet för 2014 om att höja taket i sjukförsäkringen till tio basbelopp. För detta förslag har man också ett tydligt stöd av den tidigare Socialförsäkringsutredningen som försvarade principen om standardtrygghet.

Utredningen föreslog att ersättningsnivåer och tak anpassas till ambitionen att 80 procent av de försäkrade ska ha 80 procent i ersättning. Detta är en nödvändig åtgärd, som gör det möjligt att leva upp till kravet på en ”folkförsäkring”, som garanterar en någorlunda bevarad levnadsnivå – vilket Olof Palme så träffande beskrev dessa solidariskt finansierade trygghetsförsäkringar.

Peter Persson, riksdagsledamot (S)
Niklas Karlsson, riksdagsledamot (S)
Anders Österberg, riksdagsledamot (S)
Arne Kjörnsberg, tidigare riksdagsledamot (S) och ordförande i finans- och skatteutskotten
Bo Bernhardsson, tidigare riksdagsledamot (s)
Matts Jutterström, ordförande i Pappersindustriarbetareförbundet
Lars Lindgren, ordförande i Transportarbetareförbundet
Susanna Gideonsson, ordförande i Handelsanställda förbund
Levi Sveningsson, skribent
Anne-Marie Lindgren, skribent och tidigare utredningschef för Arbetarrörelsens Tankesmedja
Christer Persson, fristående utredare och författare
Lisa Bengtsson, tredje vice ordförande i Kommunalarbetareförbundet