Det är inte enbart Transport som använder sig av ”organizers” för att få fler fackligt aktiva. Även Kommunal har anammat metoden, som inkluderar kartläggning av arbetstagare.

Lisa Bengtsson är i dag Kommunals tredje vice ordförande. Hon började sin fackliga karriär inom Transport och var den som drog igång modellen med ”organizers” där. Hon hade lämnat Transport när det som förbundet kallar ”ett misstag” skedde 2013 då någon av organisatörerna registrerade cirka 200 anställda på en arbetsplats, och i några fall fick med sådant som partitillhörighet och sjukdomar vilket Transportarbetaren avslöjade i veckan, och sedan skickade in dem till förbundskontoret som sparade uppgifterna digitalt. Transport har nu vänt sig till Datainspektionen för granskning av det som hänt.

Men även Kommunal använder sig av organizermodellen, där en del är så kallad ”mapping”. En slags kartläggning av anställda.

– Hela arbetet syftar till att hitta människor som vill bli fackligt aktiva. Men när jag var på Transport lagrade vi inga känsliga uppgifter alls. Och det är vi väldigt noga med när vi utbildar våra organizors på Kommunal, att uppgifter stannar i samtalet mellan de två som fört samtalet, säger Lisa Bengtsson.

Det var runt 2011 som modellen började användas i Sverige. Orsaken var både att färre gick med i facket, men främst att färre var fackligt aktiva. Enligt forskning om fackförbund som tas upp i rapporten Organisera eller rekrytera? En rapport om facklig förnyelse kan man dela in det fackliga arbetet i tre olika modeller:

– Organizemodellen – kommer från den anglosaxiska världen, USA och Storbritannien. Fokuserar på att aktivera anställda, inte bara rekrytera. Och att arbetet ska ske och styras lokalt, ej från ombudsmän på en avdelning eller förbundskontor. Det ska finns en tydlig konfliktlinje mot arbetsgivaren.

-Servicemodellen – Facket fokuserar på att erbjuda tjänster och förmåner för att bli starkt.

-Partnerskapsmodellen – Facket fokuserar på samarbete och medbestämmande med arbetsgivaren för att få inflytande.