Inne på puben det typiska sorlet. Utomhus dånet från lastbilar till bygget. Annars inga andra ljud. Bruset ligger som en dämpande matta över alla eventuella protester.

Det var svårt att hitta tillbaka, men till slut stod jag i korsningen Randolph-Desplaines efter att ha haft ett snabbmatställe som orienteringspunkt, tillsammans med den där enorma husväggen som jag minns från Första maj förra året.

LÄS OCKSÅ Fackens kamp mot Trump – essä av Jan-Ewert Strömbäck

Det var på Haymarket Square i Chicago som kravallerna inträffade 1886 med ett efterspel som ledde till att åtta arbetarledare dömdes till döden. I fyra fall verkställdes straffet. Detta skapade de största rubrikerna sedan mordet på Abraham Lincoln. Enligt historikern James Green delades ett USA i chock under lång tid framåt.

Mötet förra året blev inte mindre omtumlande av närvaron av en inbjuden svensk delegation från LO med Tobias Baudin som talare. Men nu?

Plötsligt går det upp för mig. Monumentet till minnet av dem som fick sätta livet till för 125 år sedan finns helt enkelt inte. Platsen är en enda stor byggarbetsplats. I alla hörn av världen förpassas arbetets historia till något perifert. Eller?

Nej, Stephanie Seawell, talesperson för Illinois Labor History, berättar att det jag är ute efter har flyttats till Union Park. Tillfälligt. Plaketterna från besökande fackliga federationer är bortplockade från sockeln men förvaras säkert i ett lager.

Jodå, jag åker till Union Park. Och där står det i sin prakt. Men ingen skylt om vad monumentet föreställer. Bara att man inte får klättra på det.

Jan-Ewert Strömbäck

Foto: Jan-Ewert Strömbäck