Samtidigt som Ulrika Lindstrand tar över ordförandeposten i ett av landets största yrkesförbund, behåller hon sin heltidsanställning på läkemedelsföretaget McNeil i Helsingborg. Att ha kvar en fot i arbetslivet är en princip som förbundet värnar.

– Förbundet, och jag också, tycker att det är viktigt att behålla markkontakten. Det är också en nödvändighet. Ingenjörsjobbet och kompetensen är en färskvara som behöver uppdateras. Det kommer en dag då jag lämnar ordförandeskapet och då måste jag kunna återgå till ett arbete, säger hon.

Men hon håller med om att det kan bli tufft.

– Det förutsätter också en förstående arbetsgivare, säger Ulrika Lindstrand.

Ulrika Lindstrand har haft tid att skola in sig i ordförandeuppdraget. Hon har varit förste vice ordförande under fyra år. Hon är utbildad kemiingenjör, började sin bana som pyrotekniker och arbetade med fyrverkerier, innan hon hamnade på sin nuvarande arbetsplats.

Att skapa buller för att lyfta fram ingenjörerna i samhällsdebatten ser hon som en av de viktigaste uppgifterna som ny ordförande.

Hon tycker att ingenjörernas kunskaper tas för lite till vara när stora samhällsfrågor diskuteras. Till exempel utveckling av infrastruktur, snabbtåg, samhällsplanering och företagsklimat.

– Många av våra medlemmar startar eget, då gäller det att det finns ett företagsklimat som öppnar för bra finansiering och kreativa lösningar, säger hon.

Det viktigaste benet är ändå att bevaka medlemmarnas mer traditionellt fackliga intressen.

– Det handlar om frågor kring profession och inte minst kunskap och möjligheten till kompetensutveckling under hela arbetslivet, säger Ulrika Lindstrand.

Nya ingenjörer kommer ut med eftertraktade kunskaper, de äldre hamnar på efterkälken och riskerar, som till exempel när Ericsson nu ska sparka folk, att åka ut, förbrukade med gamla kunskaper.

– Det är helt förkastligt. Kunskapen är färskvara, men människorna är det inte. Företagen måste satsa tillräckliga resurser på att kompetensutveckla den personal de har.

Företrädaren på ordförandestolen, Ulf Bengtsson, satt på posten i 14 år. Själv är hon vald på två år. Fortfarande har arbetet med att slå ihop de två förbunden Civilingenjörsförbundet och Ingenjörsförbundet i det nya Sveriges Ingenjörer hög prioritet.

– Vi har ingen maxtid för hur länge en ordförande kan ha jobbet. Det ska bli spännande att fortsätta det utvecklingsarbete vi är mitt uppe i och att mobilisera förbundet på olika plan, säger Ulrika Lindstrand.

Som kvinna och förbundsordförande blir hon rätt ensam i en mansdominerad facklig värld, och för all del i ett mansdominerat förbund.

– Det har jag ärligt talat aldrig funderat över. På Chalmers utbildades ingenjörer och jag var en av dem och ingen frågade efter kön, det är kunskap och kompetens som räknas, säger Ulrika Lindstrand.

Ulrika Lindstrand

Kommer från: Uppväxt i Kungsbacka. 43 år gammal.
Skola: Utbildad kemiingenjör vid Chalmers i Göteborg
Jobb idag: Anställd som valideringsledare på läkemedelsföretaget McNeil i Helsingborg sedan 1999 och samtidigt förste vice ordförande i Sveriges Ingenjörer i fyra år
Familj: Har varit gift. Inga barn, men fyra gudbarn.
På nattduksbordet: Förbundshandlingar och vid lyxiga tillfällen en deckare, just nu Elisabeth George.