Här sker förhandlingarna som styr svenska löner
Metalls ordförande Anders Ferbe.
Video från YouTube
Genom att börja spela videon godkänner du YouTubes dataskydsspolicy.
(Vänd mobilen för att se hela videoklippet ovanför)
DOKUMENT/AVTAL2017. Som ett långt äktenskap där du aldrig får blotta dig helt. Där du kan bli jävligt irriterad och det sällan bjuds på kaka till kaffet. Följ med bakom kulisserna inför förhandlingarna som styr svenska löner.
Genom åren har det hänt att saker slängts i golvet, att dörrar slagits igen. Att någon fått ringa upp efteråt och säga förlåt. Så kan det bli i en relation där man hörs eller ses nästan varje dag. Året om.
– Om du har en sambo och ni har olika uppfattningar om var ni ska placera en bokhylla så kan det vara en trivial sak men man kan bli väldigt osams om det. Det här är människor och man måste skilja på sak och person, säger IF Metalls ordförande Anders Ferbe.
Nu handlar det inte om något äktenskap, även om både Anders Ferbe och förhandlingschef Anders Weihe från motparten Teknikföretagen drar parallellen. Inte heller handlar det om en felplacerad bokhylla. Mer än så står på spel. Din och min lön.
Lite förenklat avgörs frågan på Östermalm i Stockholm, där industrins arbetsgivare samlas. I en tegelfärgad kub i hörnet Storgatan och Jungfrugatan ligger Teknikföretagen. Fem våningar upp med hiss finns epicentret för svensk lönebildning: konferensrummet Avtalet.
Klicka på tidslinjen för att se den större.
Ett ovalt träbord, stolar, en whiteboard, en liten tavla i ett hörn. Ett ordinärt mötesrum. Men det som sker här är allt annat än alldagligt. I början av januari inleds sammandrabbningen mellan industrins fack och arbetsgivare.
Det är här det så kallade märket ska nattmanglas fram. Här samlas förbunden för att bestämma den konkurrensutsatta industrins löner som sedan blir styrande för den övriga arbetsmarknaden.
Det är alltid facken som får komma hit.
– De vill ha något, då får de komma till oss. Vi kan tänka oss att inte höja lönerna, säger Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe illmarigt med en förhandlares eftertryck och utan leende på läpparna.
– Det är klassisk arbetsgivarretorik. Vi förhandlar alltid i arbetsgivarens lokaler och det har alltid varit så. Vi har inga problem med det, de får bjuda på kaffet, säger Anders Ferbe, precis tillbaka efter ett möte i Avtalet och nu i en röd soffa i IF Metalls mötesrum Fjäderspinnaren.
Kaffe bjuds det på, men sällan en bulle eller ens en liten kaka.
– Nej, de är jävligt snåla även i den bemärkelsen, säger han och skrattar.
Maktfaktorn i förhandlingarna om märket är det största avtalet: Teknikavtalet. Egentligen är det flera avtal, med IF Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer på ena sidan och Teknikföretagen på den andra. Avtal som omfattar 220 000 arbetare och tjänstemän. Bland dem som rör sig här i huset mellan januari och sista mars, när de gamla avtalen löper ut, finns också de övriga facken och arbetsgivarna i industrin. Totalt tolv arbetsgivare och fem fack, på LO-sidan GS, Livs och IF Metall.
Industriavtalet, som slöts 1997, sätter ramarna för förhandlingarna och bygger på samordning och ett slutresultat som presenteras gemensamt. Målet är att alla ska med på tåget, även om tåget genom åren gjort avstickare.
Många försöker måla upp det här som en personlig maktkamp, suckar förhandlingschef Anders Weihe som förhandlat med industrin sedan 1998.
– Skälet är inte att vi vill känna oss mäktiga eller pinka revir. Det handlar om att vi bestämmer den kostnadsram som industrin klarar.
Just därför ogillar han ordet ”märket”. Det har blivit en belastning och befäster bilden av maktstrid, anser han.
– Det känns lite som hundar som pissar på träd, jag tycker det är bättre att prata om normering.
Klicka på grafiken för att se den större.
Teknikavtalet har en särställning, påpekar Anders Ferbe, men är noga med att tillägga att det inte är för att det är finare än andra avtal, utan om att det handlar om kärnan i svensk exportindustri.
Så ingen personlig maktstrid, alltså. Snarare ramar som sätts av omvärld och en strikt förhandlingsordning. Men däremellan finns människor.
Och som Anders Weihe betonar – det här är ingen bilförsäljning där man aldrig ses igen. Man kan inte bete sig hur som helst. Båda pratar om relationer som sträcker sig över hundra år bakåt i tiden. Som ett långvarigt äktenskap. Och samtidigt, den gyllene regeln – personlig, men aldrig privat.
– Det är klart vi pratar om semesterresor eller vad det nu kan vara. Men du får aldrig hamna i en beroendesituation, säger Anders Ferbe.
– Många tror att vi förhandlar med pistolerna över bordet och sen skiljs åt, men vi jobbar ju med dem dagligen. Klart man känner dem, men vi umgås aldrig privat, säger Anders Weihe.
Och de svåra frågorna löses inte alltid i förhandlingar. För det går inte att bara odla relationer när du ska kriga, påpekar Anders Ferbe skämtsamt.
– Emellan förs de informella samtalen. Jag och Pekka (IF Metalls förhandlingschef Veli-Pekka Säikkäla, reds.anm) kanske träffar Anders (Weihe) och Klas (Wåhlberg, vd Teknikföretagen) för att prata om en knölig fråga.
Men hur är stämningen i rummet Avtalet på sluttampen? I alla fall aldrig uppsluppen, konstaterar Anders Ferbe. Man kan vara jävligt irriterade på varandra, menar Anders Weihe.
Inte så konstigt, tycker Anders Ferbe, för pressen är enorm. Inte bara från medlemmar som ska känna delaktighet, utan också från andra fackliga organisationer och media.
– Alla är intresserade av vad som händer. Du kan ha ett dygn kvar utan att se hur lösningen ser ut.
Du måste ha tidspressen, poängterar han. Se risken för konfliktvarsel runt knuten.
– De svåra frågorna kan du lösa först när du hamnar i en situation där tiden pressar dig framåt.
Klicka på bilden för att se den större.
Mot slutet är det intensivt. Lite som ett löppass, förklarar Anders Ferbe. Efter några mil känns inte tröttheten, endorfinerna kickar in. Man sitter tills man har ett avtal, konstaterar Marcus Dahlsten, biträdande förhandlingschef på Teknikföretagen.
– 2013 var väldigt intensivt. Då brukade vi skoja om att Jesus hade en bättre påsk än vad vi hade.
Knäckfrågorna mot slutet blir löneökningarnas storlek, avtalets längd och delpension, siar Anders Ferbe. Att få till ett löneavtal som funkar inom industrin och som de andra ser som rimligt. Det är svårt när vissa branscher går som tåget, andra jättedåligt, konstaterar han.
På Teknikföretagen går Anders Weihe fram till tavlan, pratar snabbt medan han ritar cirklar. Å ena sidan konkurrensutsatt industri i en urusel global konjunktur, å andra sidan inhemska sektorer, som bygg och kommunal, som blickar inåt. Häri ligger konflikten om industrin som normerande, menar han.
– Problemet med industriavtalet är att nu börjar bandet spela och när vi har tecknat avtal då går bandet hem och då får de andra dansa utan musik och det tycker inte de är roligt.
Den största knäckfrågan i förhandlingsrummet Avtalet blir denna gång något annat än nivån. Det som Anders Weihe beskriver som ett ”irritationsmoment som vi under inga omständigheter kan acceptera”. Lägstalönerna är redan höga, och att uttrycka det i kronor är befängt, menar han.
– Det är en jätteutmaning för är det något som retar arbetsgivaren så är det låglönesatsningen och är det något som retar ännu mer så är det låglönesatsningar som de inte ska få betalt för, säger Anders Ferbe och anspelar på kravet om att satsningen inte får ge sämre villkor i övrigt.
För IF Metall kostar satsningen några hundradelar extra. Men inom hotell och restaurang lär det bli dyrare, med fler under 24 000-kronorsgränsen. Hur lösa den ekvationen när märket anger totala kostnadsökningen på ett avtalsområde? Anders Ferbe ser lite lurig ut, frågan är svår erkänner han, men de har några konkreta lösningar.
– Men de tar vi med arbetsgivaren först.
Här, i rummet Avtalet hos Teknikföretagen, finns epicentret för svensk lönebildning.
Där förs industriförhandlingarna mellan IF Metall, Sveriges Ingenjörer och Unionen å ena sidan, och Teknikföretagen å den andra. Foto: Martina Frisk
I korthet: Teknikavtalet
1. Vad är teknikavtalet?
Det är det största avtalsområdet i förhandlingarna mellan industrins arbetsgivare och fack. Tre separata avtal sluts mellan IF Metall, Sveriges Ingenjörer och Unionen och deras motpart Teknikföretagen.
2. Hur många omfattas?
Totalt omkring 220 000 arbetare och tjänstemän. På IF Metall-sidan omfattas cirka 135 000 arbetare, från Sveriges Ingenjörer runt 35 000 medlemmar.
3. Varför är förhandlingarna viktiga?
Därför att det är det största avtalet i de industriförhandlingarna där slutresultatet blir det så kallade märket, som ska vara norm för lönebildningen i resten av avtalsrörelsen 2017.
