Flexpension som den enskilde kan välja bort och ökad möjlighet att gå ner i tid från 62 års ålder. Det är Unionen, Sveriges Ingenjörer och Almega på väg att enas om mellan avtalsrörelserna. Då lyfts förra årets stora konfliktfråga bort från den kommande avtalsrörelsen.

LÄS OCKSÅ Därför bråkar Almega och facken om pensioner

I våras var Unionen och Sveriges Ingenjörer redo att strejka för att få flexpension i kollektivavtalen med Almega. Det blev inget av det efter att Arbetsdomstolen dömt ut stridsåtgärden.

Nu har de båda fackförbunden och Almega dock gjort en principöverenskommelse som innebär att flexpension kan införas, liksom en förstärkt möjlighet att gå ner i arbetstid från 62 års ålder, men det kräver att ett antal andra frågor blir lösta först.

Unionens ordförande Martin Linder svarar så här på om facken nu fått gehör för de krav strejkvarslet gällde:

– Det vi har satt som ett ovillkorligt krav har ju handlat i grunden om två saker. Att det ska vara en i kollektivavtalet reglerad kollektiv avsättning till alla anställda. Och rätten att gå ner i arbetstid. Och de två delarna har vi med i principöverenskommelsen.

Det har varit viktigt för facket just att pensionsavsättningar ska avtalas för alla, medan Almega önskat mer frivillighet. Detta är en kompromisslösning som innebär att avtalet i grunden gäller alla, men att enskilda kan välja att ta ut avsättningen som lön i stället.

– Det har varit viktigt för oss att det finns en valmöjlighet för den enskilde tjänstemannen, säger Anna-Karin Hatt, vd på Almega.

Men klart är det alltså inte. Flexpensionen är del av ett större paket där arbetsgrupper nu får i uppdrag att ta fram förslag på fyra områden till den femtonde december. Utan överenskommelser på de områdena faller paketet. Men målet är bindande kollektivavtal senast den 28 februari.

Martin Linder svarar svepande om att man måste jobba med många frågor för att komma överens när han får frågan om facket kommer  att behöva betala för flexpensionen i arbetsgrupperna. Han talar avdramatiserande om gruppernas uppdrag. En av dem ska jobba med reglering av anställningsformer. Martin Linder säger att det främst handlar om att ta fram en enhetlig avtalsreglering.

En andra grupp ska jobba med enhetlig reglering av beredskap. Den tredje får i uppdrag att se över avtalens förhandlingsordningar och den fjärde ska ta fram en vägledning för upprättande av avtalsturlistor vid arbetsbrist.

Anna-Karin Hatt vill inte kommentera om begränsningar eller förhoppningar gällande arbetsgrupperna. Men hon säger att den viktigaste ingången i arbetet med anställningsformer är att göra det lättare för företagen att anställa när de behöver.

Hur säker är du på att ni får detta i hamn?
– Jag kan inte alls vara säker på det. Det jag kan vara säker på är att vi har tagit ett väldigt stort steg mot vårt mål att teckna avtal som ger våra medlemmar avsättning till flexpension, säger Martin Linder.

Anna-Karin Hatt säger att hon är glad att man kommit så här långt, men att man är kanske halvvägs.