NYMartin-K-webbledartopp

Låga löner, enkla jobb!

Likt 1960-talets affischförsäljare hör vi dagens Allianspolitiker ständigt upprepa sin framtidsvision. Det är inte utbildning, det är inte forskning, det är faktiskt ingenting av det som tidigare skapade tillväxt och ekonomisk expansion. Det är i stället visionen om att fler människor måste jobba till låga löner.

Och det är lika obegripligt som det låter, för hur kan låga löner över huvud taget ses som önskvärt? Att det skulle ”skapa jobb” har för länge sedan avfärdats, nu senast av OECD:s egna ekonomer.

Ett skäl till visionens fortlevnad är säkert partiernas omsorg om de egna väljarna. Nya låglönejobb pressar ned lönerna i LO-yrken, vilket ger mer över till högavlönade som i högre utsträckning röstar borgerligt.

Men här finns någonting annat som inte ska underskattas.

I propagandan för att alla flyktingar som kommer hit måste få riktigt uselt betalt anar vi drömmen om att återskapa en ny tjänsteklass, en svunnen underklass, att spegla den egna flärden i.

Att de borgerliga partierna hellre vill se nyanlända som bär hem kassar åt andra och tvättar andras underkläder än nyanlända som utbildar sig och får bättre betalda jobb är ett steg i denna dröm.

Det har gjorts flera skattningar av de nyanländas utbildning. En tredjedel av dem som kommer hit från krigszonerna har en fullt adekvat högskoleutbildning eller minst motsvarande gymnasium.

En mycket stor andel kan därutöver med relativt små medel bygga på den utbildning de har för att kunna ta jobb på den svenska arbetsmarknaden. De resterande har endast låg utbildning, men av dem är en stor del unga människor som naturligtvis bör plugga som vem som helst annan i samma ålder.

Återstår en grupp äldre nyanlända som knappt har någon skolgång och dessutom kan våra svåra att få i utbildning. Det rör sig om 15–18 procent av dem som kom hit under föra året.

Men när hörde vi Alliansen prata om de andra, de med högskoleutbildning, de med medellång utbildning och de som med sin unga ålders rätt kan skaffa sig en utbildning? Om dessa hör vi intet, eftersom de inte passar in i Alliansens syfte att låta en ny tjänsteklass växa fram.

Regeringen vill nu skapa ”enkla jobb” för att underlätta integrationen av dessa äldre utan utbildning. Statsminister Stefan Löfven har dessbättre markerat att avtalsenliga löner ska gälla, men att återinföra utdöda sysslor som inte behövs kommer knappast att gynna löneutvecklingen i dessa yrken.

Näringsminister Mikael Damberg, som fått i uppdrag att skapa upp mot 30 000 lågproduktiva jobb inom svenskt näringsliv, verkar mest se sitt uppdrag som ett besvärande ont. Det är naturligt. Mikael Damberg har profilerat sig som en minister som vill nyindustrialisera Sverige och skapa högproduktiva tillväxtjobb i stället för att återgå till en lågproduktiv forntid. Och för en ekonomi som gör anspråk på att utvecklas framåt är de lågproduktiva jobben definitivt en nitlott.

Svensk industri har tvärtom lyckats öka sin internationella konkurrenskraft genom att utveckla jobb, varor och tjänster till att bli mer högproduktiva. Endast så kan Sverige hålla sig kvar i den ekonomiska toppen. Någon nationalekonomisk framtid har inte låglönelinjen.

Visst kan integrationen av äldre outbildade i vissa fall kräva tillfälliga speciallösningar. Men låt oss slippa Alliansens ”framtidsvision” om ett lågavlönat tjänstefolk. Och låt oss hoppas att vår rödgröna regering ser det exceptionellt tillfälliga i de åtgärder de planerar.