Kapitalismens och kolonialismens rovdrift, existentiella och moraliska frågor står i fokus i Riksteaterns musikteater Tjärdalen, precis som i Sara Lidmans hyllade debutroman från 1953.

Sara Lidman var en orädd, passionerad debattör, som i sitt författarskap frågade sig: Vem får vara en del av samhället? Vem är värd att ta hand om? Var går gränsen för kollektivt ansvar? Hennes svar är kristallklart: ”Såvitt man bor i en by måste man bry sig”.

I musikteatern ges Sara Lidman ”en sjuhövdad röst”, då rollerna enbart görs av kvinnor. Det fungerar bra och hennes texter lyfts ytterligare med ny musik av Jonas Svennem i bandet Winhill/Losehill. Kaxigt och snyggt.

Tanken att göra musikteater av Tjärdalen är god, men uppsättningen haltar. Andrea Björkholm gör ett blekt porträtt av Sara Lidman och när hon dessutom med Sara Lidmans kläder gör rollen som katten som jagar råttor på golvet och som djävulen, blir det pinsamt. Rollen som Petrus utförs dock med bravur av Maria Salah som fängslar med värme, energi och öppenhet.

Den tre timmar långa föreställningen rullar på i sakta mak. Varken den intetsägande scenografin i plywood eller de 70-talsdoftande kläderna bidrar till att höja pulsen. Men några intressanta politiska uppdateringar görs, som att sjukstugan lagts ned och att daglönarna som ska bygga upp Tjärdalen igen nu är utländska gästarbetare.

Visst, Tjärdalens aktuella, viktiga budskap speglas i Riksteaterns uppsättning, men den gör inte Sara Lidmans anda rättvisa.

Yvonne Rittvall

Musikteater

Tjärdalen
Regi: Carolina Frände.
I rollerna: Andrea Björkholm, Lisette Pagler, Nina Rudawski, Maria Salah, Elin Skarin, Soina Haga, Paula Sundberg
Riksteatern (Urpremiär i Umeå 23/9)