Ahmad, som i sitt hemland studerade till civilingenjör, jobbar och bor nu på en liten livsmedelsfabrik. Foto: Anna Simonsson

Ahmad jobbade sex dagar av sju på biltvätten som var hans förra praktikplats. På sin nuvarande arbetsplats både sover och jobbar han.

LÄS OCKSÅ Regeringen ger inga svar om asylpraktik

25-årige Ahmad har varit här i tio månader och väntar på besked från Migrationsverket. Han har precis påbörjat sitt andra svartjobb.

– Jag måste ha en sysselsättning för att skingra tankarna, säger han.

Det första jobbet var på en biltvätt och varade fram till sommaren. Det var egentligen en praktikplats som han fick genom Migrationsverket. Att människor som väntar på uppehållstillstånd kan praktisera ger enligt Migrationsverket ”kunskaper om arbetslivet i Sverige och kan vara ett bra sätt att lära dig svenska”.

Praktiken innebär bland annat att man inte får jobba mer än åtta timmar per dag högst fem dagar i veckan. Praktiken ska vara oavlönad och det ska finnas en handledare. Det får inte heller finnas fler praktikanter än anställda.

I verkligheten jobbade Ahmad sex dagar i veckan, tjänade 50 kronor om dagen, fick visserligen vissa instruktioner första dagen – ”det var inte så svårt att förstå hur man tvättar bilar”, säger han – men sedan var handledningen över. Han träffade aldrig en svensk och pratade aldrig svenska.

– Vi var fyra praktikanter från Migrationsverket, tre–fyra papperslösa som jobbade svart och två eller tre som hade någon form av anställning, berättar han.

Ahmad är högst medveten om sin utbytbarhet.

– Efter tre månader kom alltid en ny praktikant, det var satt i system.

Biltvätten har stängt nu. Liksom Ahmads tidigare boende. Med väldigt kort varsel ville Migrationsverket placera honom i ett boende i Norrlands inland. Men han ville stanna kvar i staden där han bor eftersom han bedömde att det skulle ge honom en större chans att få ett jobb.

Via en vän till en vän ordnade han eget boende, på det nya ”jobbet”. Det är en mindre livsmedelsfabrik som nu skickat in ett avtal om praktik till Migrationsverk.

I den lilla fabriken står alltid en våningssäng redo. Ahmad delar rum med en man från en annan del av världen.

– Ja, det är alltid någon som jobbar svart och bor på jobbet, säger Ahmad.

Han får 61 kronor om dagen från Migrationsverket. Och ska få 50 kronor i timmen för sina arbetsuppgifter, men de pengarna har han inte sett till än.

Ahmad är inte ensam om sin utsatta situation. Hans vän, Laila, som hjälper till med tolkningen, berättar om en hierarki i Migrationsverkets praktik. Där sådana som hon, som talar flytande engelska eller till och med svenska, kan få en givande praktikplats. Medan den som inte kan andra språk sugs in i en krass värld där småföretagare, inte sällan landsmän, satt utnyttjandet av utsattheten i att inte behärska ett språk eller svenska lagar och regler i system.

– Praktiken kan vara bra men jag anser att det bara borde finnas i vissa branscher. Inte i fysiskt slitsamma branscher där många hamnar, som städ- och bilfirmor, säger hon.

Ahmad, som hann påbörja studier till civilingenjör innan han flydde, är glad att ha något att göra. Om morgondagen vet han inget.

– Praktik är bra om det leder till jobb. Det är därför jag gör det. Men hittills har jag inte lärt mig någonting nytt. Bara jobbat hårt.

Fotnot: Ahmad heter egentligen något annat, men han vill vara anonym eftersom han är rädd om sitt arbete. Laila vill vara anonym på grund av orsakerna till att hon flytt Afghanistan, där hennes familj är kvar.