Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild: Fredrik Sandberg/TT

Skillnaden i hur arbetsgivare gör lönekartläggningar skiljer sig stort. Det kan försvåra arbetet med att motverka diskriminering, visar en ny DO-rapport.

Arbetsgivare har en uppsjö av tillvägagångsätt för att göra lönekartläggningar. Det framgår av en rapport från Diskrimineringsombudsmannen, DO.

Inte oväntat att det skiljer sig, menar DO, eftersom Diskrimineringslagen öppnar upp för olika metoder. Men variationen gör att det skapas olika förutsättningar för att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga löneskillnader som beror på kön, slår rapporten fast. Totalt handlar det om ett hundratal kartläggningar som myndigheten har analyserat som en del av tillsynen.

Det kan bland annat handla om att arbetsgivare grupperar arbeten som klassas som lika och likvärdiga på olika sätt. I slutänden påverkar det vilka löner som analyseras.

”Arbetsgivarnas olika sätt att utforma arbetet gör att vilka löner som faktiskt kartläggs och sedan ingår i analysen skiljer sig åt. Många könsskillnader i lön blir alltså aldrig ­bedömda om de är sakliga eller inte”, skriver diskrimineringsombudsman Agneta Broberg på SvD Debatt.

Ibland är det också oklart om alla anställda har tagits med i kartläggningen. I vissa fall lämnas projektanställda och timanställda utanför. Vissa arbetsgivare har lämnat in en halv sida med dolda löneuppgifter och befattningsbenämningar, andra delar med sig av hundratals sidor med öppna uppgifter.

Handlingsplaner för att komma till rätta med osakliga löneskillnader kan bestå i allt från en mening till flera sidor med tabeller och åtgärder.

Enligt rapporten är arbetsgivarnas främsta förklaringarna till löneskillnader mellan män och kvinnor marknadens påverkan på lönesättning och historisk och nutida organisering och fördelning av arbete och ansvar som ger högre lön.

Bland argumenten finns också hur väl arbetstagare utför sitt arbete och olika investering i utbildning. Något som flera arbetsgivare lyfter fram är att män ”tenderar att röra sig på de delar av arbetsmarknaden som har ett högre marknadsvärde i fråga om lön”.