NYMartin-K-webbledartopp

Föga förvånande vägrar Alliansen att se att svensk ekonomi går strålande under Socialdemokratiskt styre. Men bakom denna vägran finns inte bara det vanliga politiska fulspelet. Här finns också en tydlig strategi.

Att plantera bilden av att svensk ekonomi ständigt går uselt är en bärande del av borgerlig propaganda. Först då kan Alliansen skapa en acceptans för stora nedskärningar i offentlig sektor. Och denna myt får obehagligt stort utrymme i svensk press.

Skolor, sjukhus, vårdhem, tågtrafik, apotek, infrastruktur, alla statliga bolag, bibliotek och kommunala daghem och musikskolor är ju grundläggande och uppskattade delar av vår välfärd.

Och vem skulle rösta för att slakta, sälja ut och lägga ned allt detta om de inte trodde att det var nödvändigt?

Tänk om människor får klart för sig att svensk ekonomi i verkligheten är så stark att vi i stället för att skära ned har råd att till och med bygga ut och förbättra denna välfärd. Bilden av ett Sverige i ständig kris måste ständigt hållas levande i borgerlig strategi, något de lyckades med till och med när de själva hade makten.

”Sverige uppfyller kraven med råge”, står det i en kartläggning från Statistiska Centralbyrån från 2012 över hur väl EU-länderna klarar EU:s ekonomiska krav. Mitt under alliansåren alltså. Den svenska statsskulden var då, år 2011, bara 38 procent av BNP, konstaterar SCB, en mycket låg siffra. Gränsen för vad EU ansåg vara ”tillräckligt bra” nivå var att statsskulden inte fick överstiga 60 procent. Snittet för EU-området var samma år 83 procent och för euroområdet hela 87 procent.

Sverige klarade sig alltså med extremt god marginal. Precis som SCB beskriver. Den offentliga sektorns finanser gick också utmärkt, med 0,3 procents överskott 2011. Snittet för EU var minus 4,5 procent. Strålande tider, alltså!

Men hörde vi något jubel från Alliansen? Nej, knappast. Då liksom nu skyldes fakta om vår goda ekonomi av floskler om att svensk ekonomi var usel eller att Sverige måste spara för sämre tider framöver.

Vi hörde aldrig Alliansen säga att ”nu är statskassan så stark att vi kan minska arbetslösheten drastiskt och dessutom förbättra välfärden genom att sjösätta statliga investeringsprogram och bygga ut offentligt sektor”.

Vi hörde aldrig detta, och vi kommer aldrig att höra detta av den enkla anledningen att statliga investeringsprogram och utbyggd offentlig sektor inte är Allianspolitik. Hur bra det än går för svensk ekonomi. Allianspolitik är i stället att skära ned och avveckla offentlig sektor och öka bidragen till de privata företagens ägare. Och det var just vad som skedde.

Till exempel sänkte Alliansen arbetsgivaravgiften. Det kostade statskassan 15 miljarder kronor om året. Alliansen genomförde också en verkningslös sänkning av krogmomsen, även det ett bidrag rakt ned i fickorna på företagsägarna, och pengarna användes också till stora skattesänkningar och olika statliga bidrag till allsköns tjänster som höginkomsttagare anser sig behöva skattebetalarnas hjälp för att bekosta, som toalettstädning och läxhjälp till barnen.

Noteras bör också att arbetslösheten i Sverige dock hela tiden var i toppskiktet bland jämförbara länder i Europa. Några nya jobb skapas ju inte av att sparka undersköterskor och föra över pengar till höginkomsttagare och riskkapitalbolag på Caymanöarna. Gigantiska summor fördes över från staten till privata företag och deras ägare. Men myten om krisen i svensk ekonomi fortsatte spridas.

När nu Magdalena Andersson försöker vända på skutan, inte med någon särskilt hög fart men ändå, och med en stark svensk ekonomi i ryggen återanställa de lärare och distriktssköterskor som Alliansen sparkade, och dessutom försöka täcka några av alla övriga hål som Alliansen skapat i välfärden, då är kritiken från borgerligt håll och från borgliga tidningar reflexmässig och förutsägbar.

Expressen skriver på nyhetsplats att Magdalena Andersson ”måste låna” till reformer och kallar budgetdragningen för ”regeringens budgetsmäll”. Denna Allianspropaganda på nyhetsplats kunde tidningens reportrar ha skrivit i förväg – och kanske de rent av hade gjort det. Att en socialdemokratisk finansminister satsar på jobbskapande och sjukvård där en Alliansregim satsar på nedskärningar och sänkt skatt är ju knappast överraskande.

Borgerliga kommentatorer kommer alltid att motsätta sig varje reform som minskar klasskillnaderna och som skapar jobb och välfärd. I stället håller de fast vid den falska bilden av att Sverige i ständig kris behöver ständiga nedskärningar.

Det får vi stå ut med. Och satsa på välfärd och hög sysselsättning trots Alliansens motstånd.